Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: En ny förskingring i Gävle kommun

Nånstans i Gävle kommun har det försvunnit 20 miljoner kronor.

Men det är inte den enda förskingring som nu uppdagas.

Nånstans verkar det ha försvunnit en hel friidrottshall också, av bara farten.

Annons

Att kommunala kvarnar ibland mal långsamt är något som man får leva med; det finns någon starkt trovärdighetsskapande i det också – när det till slut görs något görs det lagligt, i samråd (så gott det går) och kanske även på bästa och ekonomiskt vettiga sätt för kommunens invånare.
Såna som jag kan tycka att det går f-ö-r långsamt.
Men det går att acceptera.
Det är när de slutar mala och står stilla och väntar på...vadå – som det blir ett problem.
Det är också när det blir så snårigt att få veta vad som egentligen händer som det finns anledning att bli grovt misstänksam.

För två månader sedan stod kommunalrådet Per Johansson – varför får jag oftare associationer till politiker och lögnare än till officer och gentleman för denne folkvalde socialdemokrat? – på ett möte och berättade för medlemmar i Gefle IF att arbetet med Gävles friidrottshall gick enligt plan.
Men i en artikel i tisdagens tidningar framkom helt andra uppgifter.
Arbetet med friidrottshallen var förlagt i vänteläge.
Sedan under tisdagen kom nya uppgifter, när den klassiska dementimaskinen sattes igång och allt var en enda missuppfattning; allt är frid och fröjd i Gävle kommun även i den här frågan.
Och det ska jag tro på?
Just nu?
Det här sista är inte direkt 20-miljonersfrågan.

Det kan mycket väl vara så att jag är medskyldig till nån typ av försening av allting, eftersom jag under en tid har hamrat mig blodig mot tangentbordet för en fotbollsarena bredvid Läkerol arena.
Jag har i krönika efter krönika efterlyst den sammanhållande tanken för Sätraåsen och för de möjligheter som finns med hockey, friidrott, innebandy, fotboll, tennis och trav.
Att det finns ett komplicerat samordningsarbete med allting fattar till och med en teknisk outbildad.
Men det kan inte finnas någon anledning att sätta allting i ett enda stort vänteläge på att Gefle IF ska åka ur fotbollsallsvenskan, Europa hamna i total ekonomisk kris – eller att såna som jag ska sluta bry oss.
Det är det som har inträffat. Oavsett vad som sägs.
Det ligger en friidrottshall begraven nånstans.
Ge mig spaden i jorden – eller förklara!

***

Under rubriken försvunnet hittar vi även ytterligare en Brynässeger. Det som såg ut som en 0–0-match blev när Christian Djoos gjorde sitt andra elitseriemål till något som kunde identifieras som en knapp, men klar 1–0-seger för Brynäs.
En efterlängtad sådan.
Den första i Läkerolen i år.
Men inte.
AIK gjorde inte bara 1–1, utan även 1–2 i förlängningen och så var den här kvällen förstörd.

Som tur var är det i alla fall bara en match kvar under den här olycksaliga månaden januari. Det var under den som Brynäs skulle lyfta mot en fjärdeplats.
Istället är man näst sämst i elitserien. Bara Timrå har lyckats förvalta och förvanska 2013 års första månad värre.
Brynäs har spelat tio matcher – och tagit...sju poäng. Segern mot Timrå, där just Djoos gjorde segermålet, är den enda under ordinarie tid. Sedan har man vunnit i förlängning mot Växjö, och fått ytterligare två enpoängare som den i går.
Magert är ordet.

Men eftersom jag redan gett upp allt, så går det ju att stå och spana efter tecken på förbättring.
Och även om jag trodde det skulle bli en 0–0-match – den första i elitserien spelades faktiskt i gamla Gavlerinken 1985, HV71 var här – så fanns det alldeles för mycket energi, offensivlusta och intresse från Brynäs sida för att döma ut laget av ren slentrian.
Det här var en match som Brynäs hade svept hem med rätt många mål om självkänslan varit som den skulle,.
Vad var det; två klockrena stolpskott, ytterligare några träffar i burgaveln och målramen. Totalt sett offensiv så det borde ha räckt och blivit över.
Men också fem försök i power play, som borde gett marginal till AIK:s sista offensiv.
Därför blev 1–0 till 1–1 och ännu värre – till 1–2.

Mer läsning

Annons