Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: En poäng - och en skymt av ett långfinger

På den gamla tiden var en del av det som kallades Brynäsandan, att inget sipprade ut från det stängda omklädningsrummet i Gavlerinken.

Det spelar ingen roll vad som sades eller skreks.

Utåt höll man tätt. Klubbmärket gick först.

Det klarar Brynäs av fortfarande.

Det ger jag verkligen klubben – för det är en viktig egenskap som lönar sig i längden.

Annons

I det pressmeddelande som gick ut från Brynäs i går förmiddag, som en dementi på de uppgifter som Sporten presenterade i en artikel, står det faktiskt exakt så:
"I ett lag med 25 spelare och 4 tränare så är det ganska självklart att det finns olika uppfattningar kring hur saker och ting ska skötas.
Det skulle vara konstigt om alla tyckte lika.
De olika uppfattningarna, och möjligheten att tala öppet om dem i laget, är vad som driver oss framåt och faktiskt ger oss utveckling."

Egentligen finns det inget sensationellt i det vi skrev.
Vad, vi snackar om hockey, sporten som ibland är balanserad galenskap på alla nivåer, är det märkliga med att det gnisslar inifrån hos ett lag som är regerande svenska mästare – och som har vunnit en (1) match under ordinarie tid under 2013?
I en del andra klubbar hade tränare, sportchef, spelare (!) sparkats för flera förluster sedan.
Men Brynäs har hanterat det här med det lugn man får när man odlat upp talanger så det räcker och blir över i NHL, firat 100-årsjubileum med att vinna SM-guld och skapat en smekmånad där bara namnet Cody Franson stört.
Tills nu.

Tränaren Tommy Jonsson talar ofta om att man ska sitta still i båten, och jag håller med – men den här båten är just nu elitseriens i särklass mest sjunkande slagskepp.
Men man sjunker inte utan orsak.
Ingen vill heller gå under.
Och man sjunker inte under tystnad.

Jag läste i nån artikelkommentar till gårdagens nyhet att vi på sportredaktionen borde skämmas för att vi hade publicerat artikeln över huvud taget.
Jag tänker inte lalla iväg i nåt journalistsnack och dra på mig nån ädel roll och rustning om att sanningen måste fram till varje pris, men de enda gånger jag tycker det finns anledning att skämmas är när vi inte skriver vad vi vet.
Varför ska inte läsarna få reda på hur det ligger till?
Därför skrev vi. Därför vet ni. Därför tycker inte Brynäs om att vi skrev, och det har jag respekt för.

Det finns dock inte alltid bara en sanning. Att man i Brynäs IF tycker att det råder enighet inom laget, ledningen och hela Sätraåsen betyder inte att man upplever situationen fel.
Däremot är det skillnad på vad enskilda spelare gör när de ombeds räcka upp handen i samlad grupp – och vad de vill berätta utan att ståta med namn.
Hockeyspelare må vara fett betalda, men de är också vanliga människor – och vill inte ha mer krångel på jobbet än andra. Speciellt som det går dåligt, sämre, sämst just nu.
Det mest sensationella hade varit om en spelare hade valt att ställa upp på bild och intervju utanför Läkerolen och berätta vad han tyckte och tänkte om taktik, tränare och allt annat.
Men så fungerar det inte. Det flyger omkring alldeles för många osignerade kontrakt i Gävle just nu.

För mig får Tommy Jonsson om nån vecka gärna göra som skeetskytten Håkan Dahlby i OS när denne fick frågan vad han ville säga till de som tvivlat:
Visa fingret och fräsa "Fuck you".
Poängen i går mot HV71 var en liten skymt av långfingret.

Mer läsning

Annons