Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: En vändning med moraliska bonuspoäng

Det såg ut som en alldeles för lovande öppning skulle bli en lyxfälla för SAIK.

2–0 blev därför 2–4, och ni vet där med sönderfall och SAIK i år.

Kört alltså. Slut! Finito!

Men istället en vändning som kanske betyder mer, mycket mer, än de 7–4 som SAIK till slut fällde Villa-Lidköping, en av vinterns stora guldfavoriter, med.

Annons

Efter tränarbytet och några vinster, några vimsiga matcher och den där kvällen när Magnus Muhrén tog över Göransson arena har nu SAIK fyra raka segrar.
Och de tre senaste imponerar, och skrämmer de som hade börjat räkna bort SAIK från allt vad toppbandy heter.
6–4 mot Hammarby. 7–6 mot Västerås SK. Och nu alltså 7–4 mot serietvåan Villa-Lidköping.
Det är tre riktigt skarpa skalper, erövrade av ett SAIK som bara för någon vecka sedan hade krisstämpel på sig och kanske gärna behåller skalet av den för syns skull – men på insidan är man en vinnare igen.

Det kan vara lite si och så med stämningen i Göransson arena, men i går märkte jag stolthet i luften när publiken försökte klappa igång ett SAIK som såg slaget ut.
Villa hade då vänt och förvandlat SAIK:s smak- och chockstart med 2–0 nästan inom matchens första tre minuter till en 4–2-ledning i början av andra halvlek.
Jag hade gett upp, för Villa var inte lysande men Villa var avvaktande smart och försökte inte alls spela någon uppvisningsbandy utan bara avvaktade och slog till när det passade med spel på de skickliga topparna. Två av målen kom på hörna, och 2–2-målet kom sedan SAIK-backen Jesper Hvornum spelat fel och blivit överspelad i ett känsligt läge.

Men i den 64:e minuten var han Dansken igen, och hamrade på något sätt in SAIK:s tändande mål på lagets sjätte hörna.
Och plötsligt flödade energin från vinnarskallen på Zeke Eriksson, den halvideelle sportchefen som fick för sig att bli elittränare, och SAIK växlade upp och växlade bort Villa-försvaret när Erik Pettersson gjorde sitt 30:e mål för säsongen och kvitterade till 4–4 fyra minuter senare.

...av nån anledning, jag tror väl inte mina ögon, har jag förresten nånstans skrivit att Pettersson är 18 år.
Han är bara 17. Sjutton! Och har alltså gjort 30 mål, och skjuter både helst och bäst i vissa lägen. I alla fall hårdast i SAIK, även om just det här målet var en returviftning på en egen styrning.

Fast nu var det ändå förra säsongens stora SM- och VM-hjältar Johan Löfstedt och Erik Säfström som stod för de verkligt vändande gesterna när SAIK brakade loss och tog över matchen och stal Villas seger.
Löfstedt var lysande. Säfström nästan i samma klass. Och just 5–4 var en öppnande Löfstedtpassning till Säfström som sköt sitt andra mål för kvällen.
Och ännu mer var det självklart den inre styrka SAIK visade i ett pressat läge som är guld värd för framtiden. Villa-Lidköping är inte vilket lag som helst, utan tog redan efter förra vårens finalförlust en busstur förbi Friends arena i Solna och har tänkt sig att åka dit igen.
Nu orkade man inte stå emot ett SAIK som drog ned periskopet och dök ned i lagarbetets underbara skyddande svarta dy.
5–0 alltså under den sista halvtimmen, låt vara att Christoffer Edlunds två mål kom på kontringar när Villa skickade upp allt utom reservmålvakten.

Tabellen tätnar. Och nya toppmöten väntar för SAIK. Närmast tabellfyran Broberg borta på fredag, sedan trean Edsbyn borta på måndag. Ett Edsbyn som drabbades av en otäck målvaktsskada som skrämmer när laget tappat landslagsmålvakten Anders Svensson till Ryssland.

Mer läsning

Annons