Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: För Gävle i tiden - här finns ju lösningen

Jag har försett min kropp med avsevärt som inte hör den korrekt hälsosamma livsstilen till.

Men jag har aldrig rökt. Något. Faktiskt.

Ändå är det just jag som famlar efter, tänder på och vill bjuda alla som tycker annorlunda på fredspipa.

För Strömvallen, för Sätraåsen, för sånt som man kan ana bakom rökridåerna.

Jag ger aldrig upp. Varför skulle jag det. Det här kommer ju att bli så bra, så snabbt och så enkelt.

Annons

I väntan på att Inger Källgren Sawelas telefon ska ringa igen (och det kommer den att göra), så konstaterar jag att jag var mer rätt ute än jag själv trodde.
Det är Strömvallen det handlar om.
Inte mumbojumbosnacket om att Gävle kommun riskerar att gå i konkurs, om man skulle gå i borgen för Sveriges billigaste fotbollsarena.
Strömvallen, med sin gamla fina läktare och fasad (som ska bevaras), är pusselbiten som nu bara väntar på att tryckas på plats. Och nån kommer faktiskt att göra det. Det är jag säker på.
Jag vet inte bara vem som vill, vem som vågar, vem som vill bli staty. Vem som vill svara i telefon, eller snarare vem som vill ringa en vän.

För några år sedan så väntade Gävle kommun ut Brynäs som hade idén att bygga sin nya hockeyarena på Alderholmen. När Brynäs hade tänkt om och tänkt klart, kunde man ge sig in i något som nu är stabilt och mer guldvärpande än Kalmars fotbollsarena Guldfågeln.
Där insåg kommunens företrädare till slut hur det verkligen fungerar inom proffsidrotten (det är inte bara bärs, balonger och kepsar) – det som lockar åskådare på ett sätt som inget annat i den här regionen. Läkerolen sväljer en kongress av släktforskare till lunch.
Det märkliga är att den kunskapen verkar ha raderats ut över några mandatperioder, och även slunkit ur tjänstemannanätet. Eller också har den inte det. Den har bara förstoppats, glömts bort – eller helt enkelt förvandlats till trångsynthet.

Jag vet dock att det gjorts studieresor till Borås, till Sundsvall, till Örebro, till Växjö, till Västerås, till Norrköping, till Helsingborg och kanske nån annanstans också, för att besöka och lära av.
Massor av kunskapen måste ha fastnat nånstans. Informationsflödet borde finnas diariefört, analyserat och anpassat.
Ändå satt jag alltså i onsdags, och nu håller jag i tangentbordet så det inte slår över till versaler, och hörde kommunstyrelsens ledamöter i tur och ordning mässa med politisk självgodhet.
"Vi är stolta över att ha tagit beslut om att bygga om Strömvallen. Det kommer att bli jättebra för Gefle IF." ...och Gefle IF skriker samtidigt nej, nej, nej – det där kommer aldrig att fungera. Av ekonomiska skäl. Av ekonomiska!
Märkligt. Men så är det.

Jag vet dock numera mer, och därför ser jag att den här blockeringen bara är en tillfällig yttring av förlorad kompasskurs.
Det finns verkligen idéer om att utnyttja Strömvallen till något helt annat än den byggdes för 1923.
Och det kanske är tidsenligt, att den gamla läktaren glasas in och blir till mindre konferensrum.
Och på övriga området, adjöss med fotbollsplanen och idrottsplatsen Strömvallen, tänks det långsiktigt och byggs så lågt så det inte stör någon. Det blir Gävles utvecklade mötesområde. Ihopkopplat med konserthuset, grönt och skönt inramat och lugnt och mysigt för Villastadens invånare – och ändå med ett hotell.
"En låg och transparant entrébyggnad för att inte skymma utsikten från Villastan."
Det här, och en massa annat intressant, finns som passager i en utredning beställd av ett kommunalt bolag som jag fick nöjet att läsa i går eftermiddag.
Jag vet inte hur många utredningar det finns, men jag kan faktiskt med lätthet passa ihop de två som jag fått fingrarna på de senaste två veckorna. Och jag vet att andra också ser helheten, och snart kommer att säga det.
Om jag inte tyckte att det dröp ironi om uttrycket vinn-vinn-situation skulle jag använda det.

För det här är perfekt för framtiden. Ekonomiskt bra för Gävle kommun. Som kan sälja byggrätter, och samtidigt slipper undan den där årliga driftkostnaden för Strömvallen på 4–5 miljoner kronor. Pengar som kan användas till fotbollsarenan i Gävle idrottspark.
Och i förlängningen en kopiering av framgångsreceptet med Läkerol Arena, där kommun köper tid för runt sju miljoner i ett långt, mycket långt avtal – och därmed bäddar för en fungerande verksamhet.
Ekvationen på Sätraåsen går faktiskt ihop. Gävle kommer inte att gå i kk. Det är bara ett hot som kan bli ett löfte om man slutar röra sig framåt.

I Gefle IF har man som reglemente på fotbollsplanen att byta spelare först i 60:e minuten, möjligen i 75:e.
Det är möjligt att vi är där nånstans.
Det är dock fullkomligt klart att det finns en blockering i diskussion, förhandling, vilja att hitta lösningar mellan kommunalrådet Per Johansson och Gefle IF:s ordförande Leif Lindstrand.
Johansson tycker inte Lindstrand kan räkna.
Lindstrand tycker att Johansson ljuger som en häst travar.
Ur varje lokal som herrarna besöker gemensamt kommer det rökutveckling. Lindstrand, som inte direkt har prestige som mellannamn, fattar nog det här. Vad Johansson fattar vet jag inte, men jag ser i alla fall att han vill höja vattenståndet i Gavleån. Alltid något.

Ni märker. Jag vill framåt. Jag tror på det här. Fortfarande.
Därför gör jag äntligen gemensam sak med vår älskade konung. För Gävle i tiden.
Nu vänder vi blad!

Mer läsning

Annons