Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Iskallt och darrigt, trots att det var inomhus

På lördag är det den så kallade Utomhusmatchen. Den som kan bli ett minne för livet.

På torsdagskvällen var det den så kallade Inomhusmatchen. Den glömde jag ett tag bort fast den pågick, upptäckte när Brynäs gick upp till 4–2, men Brynäs glömde borta själva och skänkte bort en poäng.

Annons

Men det är väl så med vissa av de 55 matcherna under en elitseriesäsong, att det betyder ingenting för de flesta – men ger ändå tre poäng, om man gör jobbet trots att det tar emot och trots att det blir häftigare nån dag senare.
Brynäs gjorde det.
Inte.
Frånvaron var ibland större än närvaron, men det var Rögle man mötte. Ett stukat Rögle som bara vill bli av med de här matcherna innan juluppehållet. Ett Rögle som bjöds in både en, två och tre gånger. Ett Rögle som till slut fick en poäng med sig i trunkarna, även om Elias Lindholms fräcka inbrytning framför Gerber gav Andreas Thuresson segermålet redan efter 14 sekunder av förlängningen.

Det är inte kylan som oroar mig just nu, det är att Robin Rahm är så darrig trots att det inte är minusgrader i benskydden förrän i morgon.
Ett av säsongens hockeyordspråk på gävlemål lyder..."när "Honken" storspelar vinner Brynäs".
Nu gick "Honken" sönder i bortamatchen mot Skellefteå, och det oroar i det korta perspektivet – och även i det långa. Just därför att Rahm, som jag tyckte fyllde luckan då och då i inledningen av säsongen, har stelnat till igen.

Backen Simon Bertilssons skada är dock på en sån nivå att jag måste brista ut i trista ord i några rader. Bertilsson var saknad när han kom tillbaka – nu är han ännu mer saknad. Den är spelare med hans karaktär som behövs såna här säsonger – ja, egentligen alltid. Trist. Och det behövs ersättare, även om det bara är en utomhusmatch kvar före jul.

Man kan väl säga så här också.
Säsongens Brynäs är som en snökanon – man vet aldrig var man har den, när den får tokspel eller när den bara försvinner utan att leverera någonting utom en liten virvel.
I lördags, efter två äntligen vunna matcher, så åkte man till Göteborg och testade slipningen på vänster skridsko. Sedan flög man upp till Skellefteå i tisdags och gjorde en jätte- hjälte- och hjärtematch mot den fina SM-finalmotståndaren.
Och i går...länge platt intet i en match som länge var lika seg som anti-folket befarar att snömodden, kylan, regnet, allt (!) kan göra den i morgon.

Jag blandar en kommentar till en Brynäsartikel på vår webb (som egentligen handlade om Simon Bertilssons skada), och ett klipp från en Leif Boork-krönika i Expressen:
"Jag hoppas det blir snöstorm 20 minusgrader och drivis så att detta spektakel en gång för alla, får ett snabbt slut."
"Hoppas på snökaos och 25 minusgrader på lördag så utomhusjippot blir ett fiasko..."
Vem skrev vad?
Ibland är skillnaden mellan en expert och....marginell.
Ibland är skillnaden mellan en geni och...marginell.

...det var rätt typiskt att det just var Sebastian Enterfeldt som styrde in 4–4-målet bakom Rahm. Enterfeldt som varit en av de ledande spelarna när Brynäs vänt till en vinnande trend, och även gjorde 3–2. Fast han är ju överallt, förstås.

...tevebilderna bekräftar tydligen att Jonathan Granström bara fick till luftdrag med klubban, och att Gerber gjorde mer – men vadå, vi räknar målet ändå. Nr 31:s första för säsongen – i 31:a omgången.

Nr 42 312 i går. Men det är i morgon det gäller storkovan. Då händer det. Plötsligt.

Mer läsning

Annons