Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Nej, Gävle kommun - det här duger inte

Nej, det är bara så här enkelt.

Det här duger inte.

Det här är inte acceptabelt, Gävle kommun.

Det här är inte 2012, Per Johansson.

Och det är absolut inte 2013, 2017 eller 2024 heller. Det här är bara för dåligt.

Annons

För nån dag sedan fick jag vara med i P4 Gävleborg i ett program i ämnet fotbollsarenor, med positionen bredvid kommunalrådet Per Johansson. Och även om jag egentligen gör mig bäst frånvarande och inte direkt har talets gåva så kan jag hålla fan på mig, och fick väl bara ur mig några åsikter som inte direkt var exakt som Per Johanssons.

Och som programtid gör, så tar programtid slut – och det precis när Per Johansson plötsligt säger saker som gör att jag förstår att han, tyvärr, tyvärr, tyvärr, inte alls har förstått frågan.

Han pratade om ekonomi (sånt får man ha respekt för), om annat (som politiker gör), och sa sedan att det går nog att göra Strömvallen till en rätt trevlig fotbollsarena för det är ju rätt mysigt där redan nu.

Jag famlade efter luft, efter mikrofonen – men den röda lampan släcktes.

Så illa är det alltså. Att Gävle kommun har diskuterat och analyserat den här viktiga frågan med utgångspunkten att det ska finnas en gräsmatta där man kan sparka boll, och åskådarna ska kunna köpa sig en korv och titta ut över Stadsträdgården (vacker!) som man alltid har gjort från 1923 och framåt (Heja Gunder!).


Det som ska
bli något ska stötas och blötas i oändliga tider, och det har det gjorts. Från en helt ny stadsdel kring Strömvallen, till en träläktare (med restaurangutsikt över... Gavleån), till en fotbollsarena nedsläppt lite överallt – till en komplex idé med en idrottscentrum på Sätraåsen med ishockey, fotboll, friidrott, innebandy, trav, tennis, vad-ni-vill.

Jag gillar det egentligen inte alls. För jag vill ha allsvensk fotboll på Strömvallen, en kort promenad från Stortorget och i en miljö och på en plats där den moderna idrotten i Gävle föddes.

Men jag ger mig, och klamrar mig inte fast vid Strömvallens läktares gamla pelare. Jag överlåter jobbet åt andra, åt Bodil Juggas, åt lyckliga läktarkramare. Jag säger till och med riv...allt utom den gamla fina läktaren på Strömvallen och låt den lysa in i evigheten.

Jag förstår centralisering mer än nån annan, jag förstår att det här är smart – speciellt som det inte bara är arenor i samverkan utan hjärnor och starka viljor i samspel.

Varför förstår inte folkvalda företrädare i Gävle kommun det. Per Johansson, Carina Blank (hallå???)


Idrottsklubbar och idrottsrörelsen brukar ligga åt det gamla kommunisthållet, att föröka sig genom delning – men här finns enighet och en samsyn bland de tuffaste ekonomiska konkurrenterna om sponsorerna; Gefle IF, Brynäs IF, Gävletravet.

Alla har snackat ihop sig.

Det finns en gemensam idé.

Sånt brukar man tacka och ta emot, för bra idéer är annars en bristvara.

Men inte Gävle kommun, som vägrar, totalvägrar att se tankeprocessen som har svetsat samman aktörer och ett koncept.

Totalvägrar. Och jag förstår faktiskt inte varför. Jag förstår extra mycket ingenting när Gefle IF som klubb, som företeelse och som aktör i Fotbollssverige borde vara något som varenda socialdemokrat som söker sina värdegrunder borde applådera.

Gefle IF är gammeldags, lågmält, gör rätt för sig, tar helst inga risker och har inga stjärnor, men försöker varje år sätta ihop en rad spelare och bilda ett l-a-g (just nu kan vi diskutera framgången, eller brist på den – men sådan är idrotten).

Om jag vore Carina Blank, Per Johansson eller liknande potentat skulle med s-märkta blod svalla så snart Gefle IF säger ”...vi tar en match i taget”, och sätta GIF:s A-lag längst fram i första majtåget varje år. Då blev det i alla fall några som gick där, och framför allt några som förstod ordet solidaritet och samverkan.


...och då säger Per Johansson ”vård, skola och omsorg”, ”vård, skola och omsorg” så många gånger att man ska få dåligt samvete för att man inte tänker på de fundamentala funktionerna i vårt samhälle.

Som om det vore en konflikt.

Som om jag vore enögd.

Som om jag vore dum i huvudet.

Som om jag inte älskade min 87-åriga mamma.

Som om jag inte vore en skattebetalare bland alla andra.

Nej, Per Johansson. Jag ger dig inte min röst, jag skriver och skriker inte avgå alla  – men jag ber dig att börja tänka, sedan lösgöra dig från prestigens bojor, sedan tänka om och sedan agera som ett kommunalråd med mandat och inte som en avstigningskandidat.

Mer läsning

Annons