Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Steen? - nej, Rahm!

Människor i bilar på väg till helt andra matcher hörde nyheten, handbromsvände – och hukade förbi fartkamerorna för att hinna till nedsläpp i Läkerolen.

Annons

Robin Rahm debuterade i Brynäs i går efter dopningavstängning, och med mindre än två månader i Pecka Alcéns ömma målvaktsskaparhänder räddade han hem suddensegern till Brynäs genom 2-1 i sudden mot Modo. 
Jag halkar bara lite på sanningen; det var NHL-proffset Alexander Steen som drog när han kom – men det var Rahm som var kvällens räddande Robin.

Matchningen av målvakterna var en dold agenda bakom fjolårets succésäsong – jag kan faktiskt inte påminna mig att man med facit i hand kunde komma åt Brynäsledningen med något misstag; annat var det ju under den stora Greissfesten.
Nu när NHL-topplocket rök på Hockeyligan, och Modo satte Alexander Steen först på spelarbussen till Gävle och sedan under tröja nr 20 på isen, så var det kvällens händelse i Hockeysverige.
Men vem brydde sig om Robin Rahm då, som efter Honkens lysande inledning på säsongen nu kunde kliva in på isen som slutpunkt i ett fungerande försvarsspel och lugnt, stabilt, smart och till slut matchvinnande gjorde en debut som var kvällens insats.
Jag blev inte överraskad, men njöt ändå av varje förflyttning som Rahm gjorde längs sin mållinjen i sin karriär 2.0.

Att Brynäs bara för någon dag sedan flög hem Anders Lindbäck från Florida är ett utslag av överflödets förbannelse/Pecka Alcén-effekten. Konkurrensverket får väl titta på det där också, om nu Lindbäck bara är på Läkerolens träningsis för att Timrå ska få långnäsa.
Jag tror dock inte jag är helt fel ute när jag sätter upp Elias Lindholm som Brynäs främste utespelare. Jag behöver i alla fall inte avgå för den åsikten, eller få krönikan indragen.
Och jag är i alla fall glad över att jag får skriva det, för i tjabblet om den här NHL-konflikten så är det agenter, spelare, tevekanaler, folk som gör sig till talesmän för den stora åskådaremassan, ja en halv lite hockeyvärld som ljuger som blåis.
Alla bryr sig om sitt. Det är kosingen som talar, helst den som ska in på det egna bankkontot.
Men jag är ändå mest oroad över att NHL-lockouten ska bli till en lockout i talangfabriken, som verkligen är guld värd för Brynäs. Elias Lindholm fyller 18 år om två månader.

Tre power play i går. Inget mål. 14 totalt – ett mål. Här finns det mer att ta av. Här skulle trepoängaren ha vunnits

Modo går väl inte direkt från Heart of Hockey, via United Nations of Modo till Ondskans hockeyimperium, bara för att man släppte på NHL-spärren först av alla.
Den gamla, numera nedlagda talangfabriken försöker väl bara överleva på en marknad där man plötsligt bara har inflyttad arbetskraft att tillgå.
Till nästa omgång vet vi om Modo tar steget fullt ut, och anlitar även backen Tobias Enström, eller om Frölunda brister ut i Henke Lundqvistfrossa.

Brynäs har självförtroende ända upp i den senaste mästarvepan och ett poänggivande spel på isen där en coming back som Victor Berglind avgjorde i sudden, så det ska mycket till för att klubben ska plocka fram de korta kontrakten.
Att man är förberedda på allt, är en annan sak. Skandal vore annat.
Men så länge inte demonstrationstågen korsar Rådhusesplanaden med banderollerna "Bäckis åt folket", "Ge oss vår Bäckis", "Come back, Bäckis" och spelet inte sviktar, så orkar man hålla sin egen linje.
Den jag tycker är den rätta.
...fast Modo måste väl i alla fall ha sparat in de där 20 miljonerna som Konkurrensverket gärna vill döma ut i vite.

15 382. Jag hade 16 945. På den fronten intet nytt.

Mer läsning

Annons