Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Vad som än händer är Hugosson kung

Annons

Dagens ord är kontakt.

För kolla-kolla: Gif Sundsvall och IFK Göteborg 25 poäng, Mjällby och Syrianska 24 poäng...Gefle IF 22 poäng.

Kvalplatsen är räddad.

Nu återstår bara resten av höstens räddningsaktion för Gefle IF.

Bonus 1: Fredagens tunga 2–3-förlust för Örebro SK hemma på Behrn Arena mot Djurgården.

Bonus 2: Kalmars 2–1-seger på bortaplan mot Gais, som nu inte vunnit på 16 långa matcher.

Bonus 3: Anders Svenssons 1–0-mål redan efter fem minuter mot Syrianska som ger Elfsborg utökad serieledning.

Bonus 4: 3–3-resultatet på Norrporten Arena mellan Gif Sundsvall och IFK Göteborg (Sundsvall ledde ändå med 3–0).

...och Guldbonus, jackpot och nånting med postkodlotteriet: Jonas Lanttos sköna nickmål när klockan hade tickat in på tilläggstid på Nya Parken i Norrköping.

Lantto lägger ut texten härintill. Jag börjar bakifrån. Jag ställer mig bakom Mattias Hugosson, 38 år och 219 (!) allsvenska matcher i svit (alla, alla, alla – sedan 2005) och hurrar.

Det går inte att göra annat.

Oavsett om det blåser med- eller motvind, om GIF vinner eller förlorar, om GIF ligger i toppen (har hänt, faktiskt) eller i botten, så står Mattias Hugosson där – stabilare än kanske någon annan allsvensk målvakt under 2000-talet.

Hugo kunde faktiskt ha stått i IFK Göteborg, för Håkan Mild ville verkligen mycket gärna ha GIF-målvakten för några år sedan, men det gick som det gick och i går blev det som det blev.

Hugo höll nollan för sjunde gången den här säsongen, och detta efter några såna där Hugo-räddningar; inget för teverepriser – bara säkerheten främst.

IFK Norrköping hade 6–0 i avslut på mål i den första halvleken, och fick med kvarten kvar ett perfekt tillfälle att hamra in en 1–0-seger. Martin Smedberg Dalence slog frisparken, förbi muren, på väg in i målet – där en sen, men välkommen, näve flög fram och styrde bollen till hörna.

Kung Hugo.

Jag tittar nedåt och ropar, och det ekar – så långt är det till Örebro SK och Gais på nedflyttningsplatserna. Elva poäng. GIF:s explosion med två raka bortasegrar har skapat marginal, samtidigt som just de här olycksaliga lagen inte lyckas med något alls.

Den sena segern mot IFK Norrköping, som aldrig orkade hålla det bolltempo som tränaren Janne Andersson beordrat och som behövs för att få Olssons 4–4–2-konstruktion att rosta sönder, gör också att GIF har kontakt med övriga allsvenska världen.

Frågan dyker upp igen. Vackert? Vem bryr sig?

GIF tiger ihjäl motståndarna just nu.

Det finns fotbollslag som satsar på att sparka ned allt som rör sig också. Och det är inte lag 14 i allsvenskan som ska stå för underhållningen. Ingen tackar efteråt för ett allsvenskt harakiri. Inte jag i alla fall.

Utvecklingen var den typiska för en match där GIF håller tätt i första halvlek, och släpper åtminstone lite på handbromsen i den andra. IFK Norrköping ställdes mot ett mycket bra mittbackspar i Fällman och Mård, och egentligen såg jag ingen i GIF sjunka under poängstandard. Faltsetas var mycket bra, Hansson reste sig gång på gång, Orlov slet mest framåt.

Ändå kom självklart segermålet från ingenstans. Orlov hade haft det som var jättechansen, men plötsligt var Pär Asp nere vid höger hörnflagga och skickade in årets bästa inlägg.

Klockan hade tickat förbi 90 minuter och 0–0 hängde som ett acceptabelt resultat i luften när Jonas Lantto stack fram huvudet.

0–1. Inte en sekund för tidigt eller en sekund för sent, om ni frågar mig.

Lanttos första mål för säsongen. GIF:s fräckaste segermål för säsongen. Och plötsligt två segrar i rad – och kontakt.

Mer läsning

Annons