Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad hade Sixten tyckt om trailern?

Annons

Sixten kunde inte minnas bilderna när sonen Bosse stod på sina första skidor under SM i Hudiksvall. Men han mindes vad det var för före på femmilen.
Det säger nog en del om vad vår gamle skidkung prioriterade när han stod på toppen av sin karriär.
Men så var han bäst också. Och en seg rackare, vad det verkar.
Sixten Jernberg dog i somras, och ni missade väl inte Jens Linds dokumentär i veckan? Det var lite rörande att höra hur Sixten och Mora-Nisse låg i sängarna bredvid varandra på Mora sjukhus och pratade gamla minnen medan livet rann ur dem bägge.
Sixten högg skog, rusade uppför berg i gummistövlar och tävlade halvdöd. Det var en annan tid.

Hur Sixten vallade sina skidor framkom inte riktigt. Förmodligen spottade han bara lite på dom innan start, och släppte det i nån motluta så stannade han och vallade om med en ny loska.
Men inte var det nåt gnäll inte, om ”tjuvsläpp i första backen” eller dåligt glid.
Jag tänker på det när jag får se de pressbilder som Svenska Skidförbundet skickat ut på landslagets nya vallatrailer. Ni vet, de hade en liten husvagn först, som blev en buss, och nu är det en trailer som kan fällas ut åt alla möjliga håll. 1 000 par skidor får de tydligen plats med.
1 000 par? Har jag missat nåt? Hur många skidåkare har vi egentligen i landslaget?
17 stycken, enligt förbundets hemsida. De har alltså 59 par var.
Hur många par skidor som Sixten hade med sig på tävling framkom inte i dokumentären, men det var knappast 59 i alla fall.
I en intervju med Nya Wermlands-Tidningen 2010 berättar han om vasaloppssegern 1960, då han kom direkt från OS-tävlingarna i Squaw Valley.
”Vi hade haft problem på hemresan, fick åka tåg genom en del av USA på grund av vädret. Vi kom till slut hem till flygplatsen i Orsa sent på lördag kväll. Skidorna låg kvar i England, så jag letade fram ett par skidor och vallade på natten.”
Ingen trailer där inte. En spottloska i mörkret så var det klart.

En av mina tvillingpojkar heter just Sixten, antingen efter Sixten Jernberg eller också efter fruns farfar, det beror lite på vem man frågar – mig eller frun. Nu får både han och Elis (Elis Wiklund tog OS-guld på femmilen i Garmisch Parten-Kirchen 1936) nya skidor i julklapp.
Men jag hyser inga större förhoppningar om att fyraåringarna, namnen till trots, ska bli några guldhopp i OS i Yokohama 2034.
För det var ju det här med vallan. Vi har ingen trailer.
Dom får hugga skog i stället. Så får det bli.

Mer läsning

Annons