Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen till Drömmarnas teater

Jakob Silfverberg var åtta år. Calle Järnkrok var sju år. Johan Holmqvist var betydligt äldre, men hade ändå knappt blivit "Honken"

Annons

En ung back som vi för en tidningsdag döpte till General Custemo avgjorde i den femte och avgörande semifinal mot Luleå och skickade Brynäs till en SM-final och mot en sensationell titel.
Det var tisdagen den 6 april 1999.
Jag tror jag kan vara talesman för alla den här gången – som vi har väntat.

Brynäs är äntligen på plats i den Drömmarnas teater som vi kallar SM-final i hockey på de här breddgraderna, där man kan tycka att Brynäs alltid hör hemma men som man så länge bara har fått se på avstånd.
Som vi har längtat alltså.
Och samtidigt, just det som jag har förstått att tränaren Tommy Jonsson har messat, mässat, förtydligat, klargjort – och egentligen alltid talat om klarspråk.
En kvartsfinalseger mot Frölunda med 4–2 i matcher.
4–1 mot de regerande svenska mästarna Färjestad som bara fick den första matchen efter ett mål i sudden death.
Det är historia nu.
Det är nu det börjar. Det är nu de sista stroferna på vinterns hockeypoesi ska formuleras i kraft, vinnarvilja och guldhunger. Det är nu som det finns något att vinna – även om Brynäs det här 100:e levnadsåret har spelat tillbaka hockeystoltheten till Gävle.

1999: Tysken Günter Grass fick Nobelpriset i litteratur; Ford köpte Volvo personvagnar för 50 miljarder kronor; Leif "Loket" Olsson sände sitt sista Bingolotto och Bo Lundgren tog över som Moderaternas nye partiordförande efter Carl Bildt, och jag själv skrev mina första krönikor – men hann aldrig sätta tangentbordet i den SM-finalen i hockey.
Nu är det dags. Det är verkligen det.

Det blev tydligen 23–44 i skottstatistiken, och det låter nästan som nån reinkarnation av bollinnehavet i en allsvenska fotbollsmatch där Gefle IF mördar sig fram till ytterligare en poäng.
Men är det något som Tommy Jonsson fått sin här av unga män (och några lite äldre) den här säsongen så är det att studsa tillbaka från i stort sett vad som helst.
Nu kvitterade Färjestad när det bara halvminuten av den första perioden, och gjorde 2–1 innan en minut gått av den andra – och där kunde Brynässpelarna ha stått i bara suspensoaren medan 8 000 hade slagit vilt med de där klapp-klapp-kastanjetterna.
Men inte. 2–2 bara 30 sekunder senare (Sebastian Wännström på Jakob Silfverbergs stolpträff), och så 3–2 några minuter senare när Calle Järnkrok ägde isen.

Och även om Färjestad stånkade på, Svedberg fick svettas – så var det nånstans där i den andra perioden den biologiska klockan började ticka för mästarna och Läkerolen förvandlades till No Country for Old Men.
Tommy Jonsson trixade och mixade med kedjorna, och plockade fram både en påskledighet och en SM-finalserie som startar för på tisdag.
Jag är inte den som trivs i hånattackernas värld, men den trevliga karln Niklas Czarnecki får nog ändå stå för hockeyårets citat:
”Tänk dig att för första gången stå framför ett lag som kan vinna SM-guld”.
Han gjorde det.
Nu gör Tommy Jonsson det. Just därför det var Tommy som trodde det och därför gjorde det.

1999: Brynäs finallag bestod av Johan "Honken" Holmqvist, Johan Asplund, Pär Djoos, Tommy Melkersson, Niclas Wallin, Per Löfström, Andreas Custemo, Marko Tuulola, Andreas Westlund, Johan Hansson, Teppo Kivelä, Göran Hermansson, Tom Bissett, Roger Kyrö, Ove Molin, Mikko Luovi, Daniel Rudslätt, Anders Huss, Johan Lindström, Peter Nylander, Jan Larsson – en kille som hette Johan Markusson och som sedan blev lagkapten i Växjö Lakers gjorde en match i Brynäs under säsongen.

Offside vid 3–2? Hockeygudarna är med Brynäs i år. Så är det bara.

Mer läsning

Annons