är den katastrofbrand man först tänker på när stadsbränder i Gävle nämns. Den 10 juli välte en limpanna i en snickarverkstad, förmodligen tillhörande en J.A. Erlandsson, i Lundströmska gården vid Drottninggatan/Norra Slottsgatan. Den stora brand som följde ödelade nästan hela norra stadsdelen med över 500 gårdar, 130 magasin, fyra broar och fyra mälterier. Heliga Trefaldighets kyrka, Berggrenska gården och några hus på västra sidan klarade sig medan rådhuset blev svårt skadat. På Alderholmen brann fem repslagarbanor, skeppsvarvet med två fartyg på stapelbädden, järnvågen, stadens vedgård och många småhus. Gävle-Dala Järnvägs byggnader och restaurang Fenix blev kvar. Södra Varvet antändes flera gånger men skeppsbyggmästaren Olof August Brodin och hans anställda släckte elden, vilket sannolikt räddade bebyggelsen söder om Gavleån. 8.000 personer förlorade sina hem, men endast en person lär ha innebränts och få skadats.
Husvilla fick bo i lador och i byarna runt staden, och en tältstad sattes upp på Sätraåsen. Grosshandlarfamiljerna flyttade till sina lantställen. Nödbaracker byggdes också snabbt upp för de hemlösa.
Omedelbart efter branden kom livsmedel på järnväg från Falun och med båt från Stockholm.
Två år efter branden var hälften av de nedbrunna husen ersatta med flerbostadshus i sten - delvis efter den stadsplan som ingenjören och översten Nils Ericson, känd som kanalbyggare, utarbetat. Karlström, T, och Viklund, H: Vinden tände staden; Gefle-Posten 13 juli 1869; Jönsson, J: Gefle Stads Brand, till Femtioårsminnet.
Annons
