Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stadsplaner

Annons
Nicodemus Tessin d ä ritade 1646 ett förslagtill stadsplan över Gävle (förvaras på Krigsarkivet).Utan hänsyn till tidigare traditioner och bebyggelse skulleGävle med ett strikt rutsystem få breda gator, genomtänktcentrum, kanaler och öppna platser. Hans förslag tillstrandpromenader förutsatte att strändernas byggnaderoch magasin måste ligga inne på tomterna. Han föreslogdessutom att ett slott borde byggas på Brynäs, därStatens institut för byggnadsforskning på 1970-taletfick sina lokaler. Till följd av ointresse eller sviktandeekonomi - stadens handel och befolkning minskade vid den härtiden - blev det inte mycket av med Tessins planer. Det enda somutfördes var Drottninggatan i öst-västlig riktning och Kungsgatan mellan Norrtull och Södertull på 1660-talet.
Efter stadsbranden 1776 föreslog lantmätaren Jonas Brolinen stadsplan med öppna platser, ändrade gator och strandgatori ett rätvinkligt gatu- och kvartersnät. Planen varinte så radikal som Tessins utan tog exempelvis hänsyntill handelns krav, men bodar och spontan byggnation försvann.Den nye stadsingenjören Lars Kierrulf fick genomföraBrolins planer norr om Gavleån, men Söder fick behållasin karaktär.
Efter stadsbranden 1869 kallades kanal- och järnvägsbyggarenNils Ericson till Gävle för att arbeta fram en regleringsplanför de avbrända delarna. I planen försöktehan bevara gator och husgrunder, föreslog två långaparker från Gavleån mot Staketgatan, den ena från rådhuset och den andra ungefär där Centralstationen och järnvägen senare anlades. Hanföreslog också att offentliga byggnader skulle uppförasintill parkerna. Staketgatan och Nygatan skulle bli huvudgator och planteras med trädsom eldskärmar. Parkerna och Nygatan delade centrumkärnani sex kvarter och byggnaderna i gathörnen skulle sneddasför att enklare kunna rundas av hästfororna.
Arkitekten Peter Georg Sundius föreslog bredare gator mot järnvägsstationenoch hamnen och ville ha färre antal huvud- och långgatorän Ericson. Träd skulle planteras på flera gatorsom eldskydd. Esplanaderna, Rådhusesplanaden och Östra esplanaden, senare Järnvägsesplanaden,skulle ha alléer och Östra esplanaden skulle fåen fortsättning söder om Gavleån. "Sundhet, säkerhetoch trefnad" fordrade större bostadskvarter och påstora gårdstomter skulle trädgårdar anläggas.Industriområde planerades på Brynäs och hamnmagasin skulle förläggas tillStora Holmen (se Alderholmen).
Ingenjören Håkan Steffansson påpekade i ettförslag till totalplanering av hela staden vikten av atttänka på det sanitära, det prydliga och det kommersiella.I stort skulle gatorna behålla sina sträckningar, mennågra borde breddas och rätas. Tre breda esplanaderi nord-sydlig riktning skulle dela staden mot brandriskerna. Trafikenskulle utgå från det viktiga magasins-, järnvägs-och hamnområdet på Stora Holmen. Ett stadspalats ifem våningar borde uppföras där järnvågen legat. Södra Strandgatan och Brynässkulle reserveras för industrier.
De tre förslagen hade olika åsikter om torgensplaceringar.
Stadsfullmäktige antog Ericsons plan i oktober 1869.Senare har även delar av Sundius och Steffanssons förslaggenomförts.
Genomgripande stadsplaner har senare framlagts och genomförts:
· Strax efter sekelskiftet då Villastaden anlades efter Per O. Hallmans plan.
· På 1950-talet då kåkbebyggelseoch gamla gator försvann vid Södersaneringen.
· På 1960- och 1970-talen då Nordost och Öster byggdes om och små gårdar och hantverkslokaleri de rutmönstrade kvarteren revs. Thunwall, C: Stadenmellan husen (ingår i Den samtida historien); Karlström,T: Gävle stadsbild; Carlestam, G: Soch staden reser sig urhavet.
Annons