Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stark öppning!

Annons

Jokern tar jag direkt, och så han otäckingen i bröderna Cohens senaste film (Anton Chigurh, får jag veta), men det tar ett tag innan jag upptäcker honom, min överman – Bob i Twin Peaks, fasen vad han skrämde mig på 90-talet!

Jag missade inte ett avsnitt och ständigt med kudden för ansiktet inför denne Bob, han är nog den läskigaste karl som kikat ur en spegel på film (visste ni att han egentligen inte alls skulle spela nån roll utan var rekvisitören som Lynch fick syn på i, ja, just det – spegeln!)

I Jonas Westlunds tolkning är han något mindre skrämmande, men det kan vara för att han inte tittar rätt på oss, utan vi på honom. I Galleri Lars Palms inre rum är han omgiven av filmens bad boys, alla med utsökt precision och egenartad känsla återgivna i kol och vitkrita på rivet golvpapp. En pendang till filmskurkarna finns i Jonas Westlunds collage, lika fyndiga som betydliga.

Då har vi redan gått igenom första rummets obetitlade verk av Weronika Bela, längs ena långväggen har hon snickrat upp dem, lådorna med diverse scener från 50- och 60-talets veckomagasin.

Det är som ett allvarligt jippo, materialet och tekniken, som särskilt fascinerar Weronika Bela, beblandas här balanserat och nödvändigt. Lek möter koncentration, bikinis möter långfärdsskridskor, surrealistiskt klotter möter minutiösa silverpärlor.

Det är en ständigt föränderlig värld som Weronika Bela kan utveckla hur långt som helst.

Stark inledning på Nya Lars Palm, alltså.