Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stärk skyddet för dementa

Demens är en svår och obarmhärtig sjukdom, både för de sjuka och deras närmaste. Med tiden kan den radera inte bara minnen, utan också personlighetsdrag hos den sjuke. För anhöriga och vårdpersonal kan ansvaret för en demenssjuk person innebära att man ställs inför svåra dilemman.

Hur gör man när den sjuke vill ge sig ut på promenad i nattlinnet i femton graders kyla? Hur ser man till att den sjuke sköter sin hygien när han eller hon inte självmant går med på att tvätta sig?

Lösningen i både vården och i många hem har varit tvångsåtgärder. Man låser dörrar med nycklar eller koder, man smugglar ner viktiga mediciner i kaffet eller gröten, man sätter bälte på rullstolsburna personer som riskerar att skada sig om de försöker gå på egen hand.

Tvångsåtgärderna är ofta nödvändiga för att skydda de demenssjuka från att göra sig illa. Men de är också riskabla.

Under de senaste åren har det kommit många avslöjanden och rapporter om hur dementa äldre behandlas som kollin: de sätts fast med bälten i sängarna eller tilldelas mediciner som gör att de passiviseras.

Men även där verksamheten generellt sett fungerar bra kan tvånget gå till överdrift – bälten och lås används för att spara tid och personal.

Den svåra frågan är alltså hur man ska balansera behovet av tvångsåtgärder med ett skydd för de sjukas integritet och rättssäkerhet.

I dagsläget har vårdarna inte särskilt mycket att luta sig emot. Många tvångsåtgärder är egentligen olagliga, men utförs ändå.

För ett par år sedan fanns ett hopp om att rättsläget för de demenssjuka skulle förbättras. Då kom utredningen ”Regler för skydd och rättssäkerhet inom demensvården” som bland annat föreslog en reglering av tvångsåtgärderna. Men ännu har regeringen inte lagt fram någon proposition. Istället valde folkhälsominister Maria Larsson i juli i år att ge Svenskt Demenscentrum i uppgift att göra en ytterligare kartläggning av tvångsvården.

Visst är det bra med omfattande kunskap om olika metoder, men det är sorgligt att processen har fått gå i stå i ett par år. Dessutom borde lagarna ses över på fler områden än när det gäller just tvångsåtgärder.

På Svenska Dagbladets debattsida på fredagen lyfte Karin Sparring Björksten, överläkare och ordförande i Svensk förening för äldrepsykiatri, samt Kerstin Fälldin, enhetschef vid Stockholms överförmyndarnämnd, fram problemet med att dementa blir bestulna, lurade att ingå avtal och utnyttjade ekonomiskt.

Deras förslag är att Sverige ska ta efter England och Wales och införa lagar som reglerar människans beslutsförmåga efter skador och sjukdomar som påverkar hjärnan.

Det är uppenbart att skyddet för de dementa måste stärkas – och att det brådskar. Det är varken bra för de sjuka eller deras anhöriga att vården i dag sker i lagens gråzon.

GD 17 AUGUSTI 2009