Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Starkt om obegripliga uppoffringar

Med filmer som Atonement och Stolthet och fördom i ryggen börjar Keira Knightley kännas given när det vankas kostymdrama. Och det är i denna typ av produktioner hon gör sig allra bäst, The Duchess inte undantaget. Få klarar lika galant av roller som till 90 procent består av tillknäppta känslor och kontrollerat minspel.

Filmen tar sin början då Knightleys Georgiana Spencer (släkt med Prinsessan Diana), vid 17 års ålder gifter sig med den betydligt äldre Duke of Devonshire, porträtterad av en något överspelande Ralph Fiennes. Äktenskapet är arrangerat och Georgiana inser snart att hennes främsta syfte är att producera en manlig arvtagare. The Duke visar sig vara mannen från helvetet och innan filmen är slut har Georgiana blivit både våldtagen och misshandlad, samtidigt som hon dessutom tvingas bo tillsammans med mannens älskarinna.

Knightley porträtterar starkt hur till och med den mest självständiga av kvinnor kan tvingas till obegripliga uppoffringar, inte på grund av svaghet utan av ren överlevnadsinstinkt. Georgiana revolterar och försöker gång på gång frigöra sig från vad som oundvikligen tycks vara hennes öde. Under perioder lever hon mer eller mindre självständigt. Festerna avlöser varandra och hon spelar bort stora delar av sin mans förmögenhet.

The Duchess skildrar på ett trovärdigt sätt hur fundamentalt maktlösa kvinnor var under den här tiden, men även filmens män är fast i roller som ibland blir dem övermäktiga. Trots att The Duke befinner sig i en sådan uppenbar maktposition i förhållande till sin hustru, tittar han vid ett tillfälle under filmen längtande ut genom ett fönster mot sina barn som leker på gården och säger ”Tänk den som vore lika fri...”.

Tina Hemmingsson