Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stenhårt arbete som blivit bättre

Stenhuggaren sliter i sitt anletes svett med hammare, mejsel och spett.
Nej!
Glöm den bilden.
Nu för tiden görs jobbet bara med maskiner.
Så också på Hambergs stenhuggeri i Gävle.

Annons

Området där Gävles stenhuggare håller till är lite ruffigt med skjul och containrar och skrotbilar målade i olika färger.

Råmaterial till gravstenar ligger huller om buller bland vildvuxna nässlor.

Regn duggar mot det gula skjul som inrymmer ett kontor med sliten inredning.

Här tas kunderna emot, öga mot öga eller per telefon.

– När en kund ringer ger vi rådet att först gå till närmsta kyrkogård och se hur de vill ha stenen. Gravgårdar är bästa utställningsområdet. Sen försöker vi till hundra procent uppfylla kundens önskemål. Enda gången vi sagt ifrån var när en jänta i 20-årsåldern beställde sin egen gravsten, säger delägare Håkan Andersson, verksam i branschen sedan 1993.

När de gjort upp med kunden om hur stor stenen ska vara och vilken färg, form och dekoration den ska ha skickar de en ansökan till kyrkogårdsnämnden. Ansökan gäller tillstånd att få placera stenen på en viss plats.

Hittills har de aldrig fått avslag.

– Men det händer ibland att vi får godkänt med krav på ändringar. Ofta rör det sig om att stenen tar för mycket plats, säger Håkan Andersson.

För det mesta jobbar de med så kallade kompletteringar.

Det kan då handla om att en familjemedlem gått bort och fått bara sitt namn på stenen.

När sedan en annan medlem dör graveras dennes namn på samma sten. Har då lång tid passerat mellan dödsfallen måste hela stenen renoveras för att ge ett enhetligt intryck.

– Men vi har också fått ta bort namn efter att det uppstått schismer i familjer.

I dag är det just en komplettering och renovering som görs på långbordet i skjulet bredvid kontoret.

Först kopierar Håkan Andersson med karbonpapper bokstäver från den gamla texten till en gummiduk som lagts över stenen.

Så görs för att avstånden mellan bokstäverna liksom stilen och storleken ska bli desamma. Finns inte en bokstav som behövs i det nya namnet får de själva rita till den.

– Ibland får vi fundera bra länge på hur vi ska göra, särskilt när det är fråga om gamla teckenstilar.

Också siffrorna som visar när den avlidne föddes och dog kopieras på samma sätt.

Nu tar Håkan en skalpell och skär bort gummit kring tecknen och avslutar med att lägga gummi på de ställen där stenen inte ska bearbetas.

När han är klar lyfter han den 70 kilo tunga stenen med travers upp på en pirra. Pirran körs ut och längst in i en röd container där stenen belyses av strålkastare från taket.

Kompanjonen heter Hasse Östlund Kindtoft. I dörren till rummet finns ett hål. Genom det hålet blåser Hasse med maskin en blandning av tryckluft och sand som gör att stenen gröps ur överallt utom där gummit ligger.

– Gummit gör att sanden studsar tillbaka, förklarar Hasse.

När hela området gröpts ur hamnar bokstäverna i relief.

– Viktigt är att hela tiden röra på blåsten, annars smälter gummit, säger Hasse när han är klar och stänger av maskinen.

Efter att ha snyggat till ytan under bokstäverna med en bildhuggarmejsel är så stenen klar att placeras vid graven.

– Hela arbetet tar ungefär en timme i anspråk, säger Hasse.

Det var hans far Erik Hamberg som en gång i tiden grundade företaget. Hasse lärde sig yrket från honom och deltog även när annat än gravstenar gjordes.

– Jag var med när farsan blästrade kung Carl Gustafs namnteckning på stenen i Furuvik, säger han.

Han är erfaren nog att uttala sig om utvecklingen i branschen.

– Formen på stenarna var råare förut, i dag är de mer bearbetade och prydliga, säger han.

Men mindre preparerade stenar förekommer än. Ibland är de till och med helt obehandlade – så kallade naturstenar. Håkan Andersson berättar:

– En gång hämtade jag en sten i Valbo där den avlidne lekt som barn. Då måste man först kolla att stenen går att skriva på. I de här fallen tar vi bara betalt för graveringen. Och för frakten förstås ifall vi hämtat stenen också.

Hasse och Håkan köper stenarna från ett företag i norra Skåne. Stenarna levereras nästan alltid med färdig form och framsida. De handlar svenskt fastän det skulle vara billigare att beställa från Indien eller Kina.

– Men köper vi från Kina måste vi lägga ut för minst en halv miljon åt gången. Sådana pengar har vi inte, säger Håkan.

Deras försäljningsområde sträcker sig till en radie på tio mil kring Gävle. Numera gör de även andra slags arbeten som har med sten att göra.

– Vi anlitades för nästan alla stenjobb när järnvägsstationen byggdes om. Ibland gör vi också stenar som konstverk står på. Gunnar Cyrén till exempel har varit här och beställt av oss, säger Hasse.

Bägge är överens om vad som är mest trist i deras yrke.

– Ibland är det jobbigt att möta människor som är ledsna över att någon nära gått bort.