Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stisse Åberg: Tre poäng som får de som bryr sig att dansa

Vackert?

Vem bryr sig?

Viktigt!

Verkligen – 2–1 mot Örebro SK var som ett OS-guld, ett OS-silver och ett OS-brons på samma gång för Per Olsson och Gefle IF. Minst.

Ja, jag överdriver. Som alltid. Men bara med ord. För ändå. Här i den 20:e allsvenska omgången kunde Gefle IF sugits ned i en strömvirvel som heter närhet till nedflyttningsplats – om laget hade förlorat mot ett Örebro SK som är seriens största desperado just nu.
I fjol vände GIF 1–2 till 3–2 i något jag själv ansåg var Bragden på Behrn Arena.
Det här då? 2–1 nu, som gav ett plötsligt avstånd till just Örebro SK på åtta poäng, men fortfarande kvalplats.
Det var inte en seger som får Gävles kommunstyrelse att dansa jenka runt Stadshuset och skandera ”Fotbollsarena, Fotbollsarena, Fotbollsarena”.
Det var inte en seger som nån annan än de som håller på Gefle IF, eller för den delen Örebro SK, bryr sig om.
Det var dock en oerhört viktig seger för GIF, den blott fjärde för säsongen – och trepoängare gör skillnad. Titta bara i tabellen.


På såna här matcher
sätter man inga skönhetsbetyg. Det finns ingen anledning. Det är bara 45 minuter av inandning, och 45 minuter av utandning – och däremellan kan det bli så att man ska anteckna några mål också. Om man har tur.
Det svävade omkring några såna där serietidningsmoln över Örebro och Behrn Arena, och det såg ut att kunna komma ungefär vad som helst ur dom.
Regn. Blixtar och dunder. Hagel och helvete.
Det kom nånting helt annat, ett himmelskt ljus....och en straff för Gefle IF, säsongens första, och ett sånt där trassel-rassel-mål som alltid behövs.
Att GIF behöver första målet är som att fråga om Kungen behöver hjälp att skriva sina tal. Vid samtliga, det är ju bara fyra, segermatcher har man tagit ledningen.
Jag tror förresten jag repeterar GIF:s segermatcher: 1–0 mot Kalmar borta, 2–1 mot Örebro SK hemma, 5–0 mot IFK Göteborg hemma, 2–1 mot Örebro SK borta.
Sådär, det gick ju rätt fort.
Tio matcher kvar. Det behövs rätt mycket till, i poäng räknat, för att balansera kvar på en kvalplats och kanske till och med lyfta över den.
Men det behövs framför allt den beslutsamhet, mod och offervilja som Gefle IF plockade fram i den här första av höstens alla ödesmatcher. En match som inte fick förloras – men istället vanns.

Det fanns en rad situationer i matchen som skulle kunna sammanfatta den, men jag väljer när Mikael Dahlberg kastar sig och täcker ett skott i slutminuten och kollegorna på Nerikes Allehanda börjar snacka om Brynäs – för de vill helst inte prata så mycket Örebro SK, stadens krislag nr 1.

Det ska naturligtvis sägas på en gång; Knivarna var vässade. Motorsågen nyrenoverad. Tangentbortet fyllt av elaka frågetecken. Huggtänderna blottade. Lien skarpslipad.
Det är många, alltför många, som gärna vill ha det så – och att allt det där ska användas. Gärna mot tränaren Per Olsson.
Först och främst för tabellsituationen, och sedan bara för att Olssons fotboll är så mycket tråkigare än Barcelonas på teve.
Jag säger bara tyvärr.
Det blir inget. I en nyckelmatch gjorde GIF det som krävdes, och det som krävdes var tre poäng. Inget mer, inget mindre.

Orlov fixade en straff. Dahlberg slog in den. Orlov gjorde ett fulmål efter en hörna (hörna förresten – hörde ni?). Ynka 14 gjorda mål är nu 16. Mård och Fällman var starka och stabila i mittförsvaret, och det var faktiskt rätt imponerande av Linus Malmborg att låta sig slängas in i 75:e minuten istället för halvskadade Mård och stå pall.
Jonas Lantto gjorde inget mål, men trots en besvärade lårskada slet han sig igenom 90 minuter och några till på ett mittfält som har Alexander Faltsetas som energi- och inspirationsgivare.
Inte vackert som sagt – men vettlöst viktigt och våldsamt tappert.

...Thomas Nordahl bad mig hälsa dom däruppe i Sandviken att dom gjorde en fasiken så bra match i måndags (men att SIF inte varit så nära allsvenskan som man var med just Nordahl som tränare 1982).
”Det ska naturligtvis sägas på en gång; Knivarna var vässade. Motorsågen nyrenoverad. Tangentbortet fyllt av elaka frågetecken. Huggtänderna blottade. Lien skarpslipad. ”