Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stjärna på gränsen till nervsammanbrott

Annons

”Bröderna Mozart”, ”Mephisto”, ”Gossip”... En viss sorts filmskapare älskar att djupanalysera teaterns inre liv, borra sig in i dynamiken hos en skådespelartrupp, gnugga divor mot divor, skräckslaget betrakta hur en demonregissörs psyke får fritt spelrum under en nervnaken repetition.

Fransyskan Valeria Bruni Tedeschi (”Det är lättare för en kamel”) har tagit helhetsgreppet. Hon står för både regi, manus och huvudroll som Marcelline, stjärna på gränsen till nervsammanbrott.

Marcelline, i 40-årsåldern, har ännu inte fått barn och marscherar genom livet till takten av sin allt högre tickande äggklocka. På en repetition träffar hon en gammal scenskolekompis som gått rakt motsatt väg och de två kvinnorna blir samtidigt varandras ideal och tragedi.

Valeria Bruni Tedeschi är fantastisk i rollen; filmen kretsar som en gam kring hennes trasighet, krossad av livets tyngd är hon lyckligare och lugnare med de döda än de levande.

Ändå kommer vi aldrig Marcelline riktigt nära. Filmen är för distanserad och stillastående, Valeria Bruni Tedeschi för förhäxad av teaterns magi och för charmad av dessa fantastiskt begåvade men ack så bräckliga teatergökar. Kliché? Det var du som sa det.

Erik Helmerson