Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storslagen skönhet på andra sidan Östersjön

/
  • St Petersburg.
  • Väldiga Vinterpalatset är en populär sevärdhet. Här ligger Eremitaget som rymmer guld, malakit och konstskatter.Foto: Marcus Svensson/Respress
  • St Petersburg är vacker som en tavla.Foto: Marcus Svensson/Respress
  • Det är alltid nära till vatten i St Petersburg. Utmed kanalen Moyka ståtar väldiga St Isaac katedralen.Foto: Davor Lovincic/ IstockPhoto
  • Picknick i det gröna framför Peter Paul-fästningen.Foto: Marcus Svensson/Respress
  • Nikolai Gruzd, student och frilansguide.Foto: Marcus Svensson/Respress
  • Dockor till försäljning framför Uppståndelsekyrkan.Foto: Marcus Svensson/Respress
  • Ingen kan missa Uppståndelsekyrkan med sina karamellfärgade kupoler. Kyrkan, som står på den plast där Alexander II mördades 1881, kallas också Kyrkan av blodet.Foto: Andrey Ivanov/IstockPhoto
  • Skymning över en upplyst metropol.Foto: Dontsov/IstockPhoto
  • Missa inte marknaden vid Hötorget, Sennaya Ploshchad. Här handlar lokalbefolkningen.Foto: Mikael Persson/Respress
  • Utmed paradgatan Nevski Prospekt ligger märkesbutikerna tätt. Här handlar man dyrt.Foto: Mikael Persson/Respress
  • Byggandet av Uppståndelsekyrkan lär ha kostat den ryska staten 4,6 miljoner rubler.Foto: Marcus Svensson/Respress

Moskva må vara huvudstaden. Men det är St Petersburg som står för skönheten. Följ med till Sveriges närmaste världsstad och en rysk skattkammare.

Annons

– Se upp min vän, Leningrad är inget man leker med, säger den gamla mannen på tåget från Helsingfors och får det att låta som om jag närmar mig en ask med tändstickor, samtidigt som han själv hastar iväg för att byta till ett nytt tåg mot Moskva.

Som så många andra Moskvabor är han avundsjuk på St Petersburg. Till skillnad från Moskva är den både vacker och behaglig. Men på ett plan verkar han ändå ha rätt. Tågstationen möter med ett tonläge som i det gamla Leningrad. Perrongen är näst intill folktom. Från trattformade högtalare strömmar marschmusik. Och på den nedsläckta gatan utanför stationen står ingen utlovad taxi, men väl två buckliga Lador.

– 500 rubel, säger den ena bilägaren, efter att ha studerat min hotelladress.

– 400 rubel, prutar jag.

Det här är alltså de galnas stad där Dostojevskij skrev Brott och straff i vilken den olycksalige mördaren Raskolnikov febrigt strövade längs floder och kanaler inför uteliggare, ölsjapp och prostituerade. En stad som sades ha sådan negativ påverkan på människosjälen att den borde studeras av vetenskapen. Men då jag vaknar nästa morgon står St Petersburg för allt annat än tungsinne. Solen flödar över Alexander Nevskyklostrets lökkupoler och rödhakar sjunger från kyrkogården där Dostojevskij ligger begravd. Och lite längre bort speglar sig en till synes ändlös tapet av ståtliga palatsfasader i floden Neva.

– Det här är en bra stad, summerar studenten och frilansguiden Nikolai Gruzdev. Bra för att man kan leva livet precis som man själv vill, ägna sig åt musik och umgås med vänner, i stället för att bara tänka på pengar och karriär.

Just nu tycks i och för sig det mesta kretsa kring konsumtion. Paradgatan Nevski Prospekt är en rysk variant av Champs Elysées eller Las Rambla. Här öppnas tjocka plånböcker inför shoppingcentret Gostiny Dvors smycken och märkesvaror. Här äter ryska kids snabbmatkedjans Teremoks kaviarfyllda blinier. Och här fylls det myllrande kvällsvimlet då och då på med det lokala fotbollslaget Zenits supportrar och himmelsblå halsdukar när laget tvålat dit Moskva eller Rubin Kazan.

Att vandra längs gatan känns som att bläddra genom en välbekant rysk klassiker. Här finns det gamla Café Wulf et Béranger, numera Literaturnoe, där poeten Aleksandr Pusjkin smuttade på en kopp choklad innan han begav sig mot den duell som kostade honom livet. Här finns Uppståndelsekyrkans karamellfärgade lökkupoler och Kazankatedralen vars långa rader av kolonner får helgedomen att påminna om en ängel med utslagna vingar. Och det är alltid nära till vatten. Kanalerna och floderna vars namn klingar bekant för alla som läst Brott och straff: Neva, Fontanka, Griboedov och Moyka.

Vid det väldiga Vinterpalatset ligger Eremitaget. Museet rymmer så mycket guld, malakit och konstskatter att det påstås ta tio år att se hela samlingarna. Jag stannar upp inför Rembrandt, begrundar Renoir och Picasso, köper en hutlös dyr espresso i kafeterian.

I den stad som kallats Petrograd och Leningrad och åter fått namnet St Petersburg, är det aldrig långt till historien. Under andra världskrigets 900 dagar långa nazityska belägring dukade fler än en miljon invånare under av svält och kyla. Så följde fred och ett annat slags belägring. Under Stalin.

– Vi minns det som varit, men ser framåt och bygger nytt, säger Olga. Hon serverar öl och grillspettet shashlyk på en uteservering vid Hötorget, Sennaya Ploshchad.

Sovjet gick i graven 1991. Men på sätt och vis lever själva imperiet fortfarande kvar i St Petersburgs byggnader, människor och ansikten. Hammare och skäror klär fasaderna vid Kirovskaya ploshchad. Strax norr om Peter och Paulfästningen reser sig en väldig moské klädd i blåskimrande fajans. På grönsaksmarknaderna intill Sadovayagatan säljer uzbeker och azerier vitkål, persikor och druvor. Och lite varstans i stan finns georgiska restauranger, som serverar det fenomenala ostbrödet kachapuri och mingreliska grytor med aprikos och granatäpple.

På stans Vyborgssida känns det som om jag nått det gamla väldets mest avlägsna tidszon. Bortom ett vägarbete hörs något som vagt påminner om strupsång. Tonerna kommer från det röda buddistkloster där kalmucker och mongoler ber inför en hög Buddhastaty. Många av besökarna är också unga ryssar. En av nunnorna, Tanja, berättar hur hon tröttnade på tillvaron som bara erbjöd jakt på pengar och makt och därför konverterade för fyra år sedan. I stället ville Tanja bygga sitt liv på kärlek och respekt inför allt levande, berättar hon.

Jag tänker på mötet då jag vandrar hem på kvällen. Vinterpalatset lyser i grönt på andra sidan Neva. Folk solar på trappstegen ner till floden och ett gäng ungdomar har packat upp till picknick på gräsmattan framför Peter Paul-fästningen. Och jag förstår varför min medresenär på tåget från Moskva var så avundsjuk på St Petersburg. Det här är en stad som är vacker på samma storslagna sätt som Paris och London. En stad av skönhet och obegränsade möjligheter.

Mikael Persson/Respress

redaktionen@respress.se

Mer läsning

Annons