Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Storslaget – men det mesta har vi sett förut

Hobbiten Bilbo Bagger vill ha lugn och ro hemma bland sitt arvegods, men så får han oväntat besök. Trollkarlen Gandalf dyker upp och då blir ingenting längre som förut.

Hyddan fylls av matglada dvärgar varpå Bilbo lockas med på ett strapatsrikt äventyr. Uppdraget: Han ska spela inbrottstjuv i en expedition där målet är att återerövra småfolkets kungarike Erebor i Midgård-regionen.

Manskapet räknas in. ”Vi är visst en dvärg kort”, säger Gandalf och banar vägen för en hel del roliga kommentarer filmen igenom. För det behövs onekligen täta portioner av humor under en nästan tre timmar lång och stundtals segdragen äventyrshistoria.

Det kändes hela tiden som jag sett det mesta förut och vid närmare eftertanke påminner denna första del i Peter Jacksons nya trilogi i mångt och mycket om ”Sagan om ringen”, baserad på Tolkiens böcker som kom ett antal år senare.

Miljöerna och fotot från Nya Zeelands storslagna landskap är desamma, figurerna känns igen, de hisnande och våldsamma bataljerna i vättarnas underjordiska värld på gungbroar ovanför avgrunder, otäcka fientliga monster till höger och vänster och (minst sagt) imponerande specialeffekter.

Actionscenerna stannar till för att slag när mänsklige Bilbo stöter ihop med det animerade krypet Gollum i en grotta.

Plötsligt börjar de utmana varandra på gåtor, en sorts duell det också.

Till att börja med tyckte jag att Martin ”Bilbo” Freeman påminde om Dudley Moore, men lyckligtvis tog han mig ur den villfarelsen. Han är strålande i huvudrollen liksom Ian McKellen i rollen som den kloke gubben Gandalf.

I en scen återkommer Elijah Wood som Frodo medan Cate Blanchett är tillbaka som Galadriel och Hugo Weaving och Christopher Lee repriserar sina roller som Elrond och Saruman.

Filmen visas i salong 1 på Filmstaden i en version med den nya HFR-tekniken, 48 filmrutor per sekund i stället för det vanliga som är 24.

Inte så att det märktes precis på skärpan i 3D.

Stefan Andersson