Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sträng slutkörd efter räddningsinsatsen

Via en satellittelefon från 5 000 meters höjd kan nu Fredrik Sträng själv berätta om katastrofen på K2 – som hittills har krävt elva liv. – Det är fortfarande åtta personer som vi försöker rädda, men vi har gott hopp om att det ska lyckas, säger Fredrik Sträng.

Annons

Det är en trött och skärrad Fredrik Sträng som svarar när jag ringer från en trygg redaktion. Fredrik befinner sig på basläger fyra och har ägnat de senaste dagarna att försöka rädda kamrater och bära ner döda från bergstoppen. Nu måste han ta igen sig för att kunna fortsätta att hjälpa till under måndagen. Arbetsinsatserna har varit hårdast tänkbara, då allt blir så otroligt mycket svårare att klara av på så hög höjd.

– Det har varit fantastiskt jävla jobbigt och nu är jag helt slut. Under de här omständigheterna riskerar man ju sitt liv hela tiden.

Den senaste rapporten säger att elva personer har dött och att åtta personer fortfarande befinner sig skadade i en nödsituation på 7 700 meters höjd. Men enligt Fredrik finns det gott hopp om att lyckas rädda dem, då räddningsinsatserna kommit igång ordentligt.

Under någorlunda trygghet har Fredrik börjat reflektera över det som har hänt och det märks att han är tagen av situationens allvar.

– Man känner bara en stor hjälplöshet och desperation över att inte ha kunnat göra mer. Det är ju många av mina vänner och personer som jag umgåtts med som nu är döda.

Hans obehagligaste minne från de senaste dagarnas räddningsarbete var när han tillsammans med tre andra klättrare bar liket efter en kamrat på ett liggunderlag på den farliga vägen nedåt.

– Plötsligt faller en pakistansk höghöjdsbärare handlöst rakt på min rygg med hela sin vikt. Jag får panik att han ska dra ned alla för stupet och skriker åt honom att använda isyxan. Men han tappar taget och flyger som ett skott utför ett 300 meter brant stup rakt framför våra ögon, säger han.

Hans förklaring till att katastrofen kunde inträffa är att många av bergsbestigarna inte varit tillräckligt erfarna. När vädret under fredagen plötsligt blev perfekt, lockade det en mängd klättrare att göra ett ryck mot toppen.

– Alla hade ju väntat på det här vädret, även jag. Ganska snart fick jag dock en olustig känsla i kroppen. Det var något som inte kändes rätt.

Problemet var att många av dem som passade på att försöka nå toppen var oerfarna och hängde på som en svans efter mer starka och erfarna klättrare. Enligt Fredrik så verkade det som om att de hoppades på att bli guidade upp och ner.

– De satsade allt på att nå toppen och sparade inte energi för att ta sig ner. Sedan drog en lavin ner de rep som satts upp för att användas vid nedklättringen vid Bottleneck Couloir.

– Så vad som hände var att de som blev strandsatta där uppe frös ihjäl eller rasade ner för 300-metersstup när de misslyckades med att klättra ner för isbranten, säger Fredrik Sträng.

Under söndagen stannade han vid baslägret på 5 100 meters höjd för att tillsammans med andra klättrare försöka hacka sönder metertjock is för att skapa en helikopterplatta så att de skadade kan fraktas iväg.

Några nya försök att nå toppen blir det inte för Fredrik. Efter mardrömsupplevelsen på K2 så finns motivationen helt enkelt inte längre.

– Det gäller att veta när man ska kasta in handduken. Men man ska ha klart för sig att vi inte åker hit för att möta döden. Vi vill möta livet, men då ska man vara väl förberedd, säger han.

 

FAKTA

 

”De satsade allt på att nå toppen och sparade inte energi för att ta sig ner. Sedan drog en lavin ner de rep som satts upp för att användas vid nedklättringen.”

Fredrik Sträng