Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Strejkernas Frankrike

Annons

Jag har just kommit hem från Frankrike. Det var litet oroligt, båda inför ditresa och hemresa. Frankrike drabbas nämligen för närvarande av ständigt återkommande strejker. Skulle flyget gå? Skulle det finnas bränsle till hyrbilen?

Dagen innan vi flög var många flyg inställda. Då skulle det vara den sista strejkdagen eftersom beslutet om höjd pensionsålder då hade tagits. Men strejkerna fortsätter. Miljontals människor går ut på gatorna och säger vad de tycker, fastän politikerna redan har fattat sina beslut.

Så vad handlar det hela egentligen om?

Här i Sverige har vi fått känslan att fransmännen bara är bortskämda som protesterar för att de inte får gå i pension vid 60 års ålder utan först vid 62 års ålder. Men så är det inte, har jag nu förstått.

Det hela handlar om att man med de nya reglerna får börja ta ut pension först när man fyllt 62 år, inte 60, och att man kan komma upp i full pension vid 67 och inte som nu, vid 65 års ålder. Det gör det hela litet mer förståeligt.

Det finns andra siffror också som får en att undra om besparingarna för staten egentligen blir så stora. I dag är nämligen 16,6 procent av alla över 50 år arbetslösa. Och av gruppen mellan 55 år och 64 år är det i dag bara 39 procent som arbetar. De övriga är arbetslösa och tvingas leva på ynkliga socialbidrag. För dem är de nya bestämmelserna rätt obegripliga.

Många ställer också frågan vem som egentligen får betala för dessa ständiga strejker, som skrämmer bort turister och som gör att landets inkomster minskar. Svaret är, som alltid, vanliga människor.

Väl i Frankrike märker man dock inte så mycket av strejker och kriser, i alla fall inte om man som vi har bott i husvagn på en vingård i närheten av S:t Tropez. Istället kan jag konstatera att där finns min absoluta favoritrestaurang. Den ligger som ett piratskepp på stranden La Bonne Terrasse och heter L’Esquinade, det provencalska namnet på den europeiska spindelkrabban. Vid vackert väder sitter man ute, njuter av ljudet från vågorna som slår mot stranden, ser ut över båtar av olika storlekar som seglar på Medelhavet. Men framför allt njuter man av den goda maten.

Det är inget flott ställe, tvärtom. Men bemötandet är vänligt, till och med familjärt. Manuel går gärna omkring och pratar med sina gäster. Är man stammis kan man få sig ett par pussar på kinden och hans hustru Karin hälsar med ett stort, norskt leende. Även familjens två svarta labradorhundar brukar komma och hälsa.

Om det är kallt ute sitter man inne. Då tänds stora brasor som håller värmen och det är ombonat och mysigt.

På väggarna hänger fotografier på alla kändisar som varit där. Manuels mamma Edna är nämligen en riktig kändis själv som har välkomnat känt folk, kanske främst från Skandinavien. Jag såg att Lill-Babs varit där, till exempel. Och det sägs att Brigitte Bardot firade sin 70 års dag där för några år sedan med zigenarorkester. Henne har jag dock aldrig skymtat.

Men som sagt, en favoritrestaurang är det. Specialiteten är musslor i en mängd varianter. Den har egentligen bara ett fel. Det ligger alldeles för långt från Gävle.

KERSTIN MONK

Krönikör