Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Suset i träden blir aldrig skrämmande

Sjätte sinnet var en riktigt bra rysare, men sen har Shyamalan inte kunnat skrämmas lika mycket. Fast nog får han till en hotfull stämning även i de vardagligaste ting i de andra filmerna också.

Här använder han sig av vindens sus i träden, som när vinden tilltar inför ett åskväder. Man tittar upp mot himlen och inser att man måste söka skydd. Här medför vinden andra problem än åska och ingen hinner söka skydd.

Fenomenet börjar i Central Park och ingen vet vad som händer, men människor dör.

Är det terrorister?

Är det naturens hämnd?

Var är man säker?

Experterna trängs med sina teorier i tv-rutan, medan läraren Elliot (Mark Wahlberg) försöker finna vetenskapliga utvägar för sig och sin fru.

Att det aldrig blir skrämmande beror inte så mycket på att Wahlberg inte räcker som skådespelare utan mer på att manus inte räcker till.

Det finns inte mycket att spela med.

Det räcker knappt till en kortare tv-film.

Hur länge kan egentligen en vind skrämmas – även om folk dör av den?