Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svaret på alla problem?

Annons

Musik formar, reformerar och strukturerar samhället på ett vis som få populärkulturella ting lyckas med. Den används som pr i valkampanjer, förstärker känslor och ger utlopp för frustrationer. Majoriteten av alla barn drömmer om att behärska musiken, vara en äkta rockstjärna. Framgångssagor matas ut i media om människor som tog sig från slummen till lyxlivet med hjälp av musiken. Än så länge låter det vackert men musiken får även titeln som samhällets käraste syndabock.

Våldsam musik påstås influera ungdomar att döda, strypa och vandalisera. Men är det rättvist att skylla på en artist som skriver fiktionära texter? Människans instinktiva vana att hitta en bov i samhället tar genast vid.

Marilyn Manson utsattes för enorma hot då han döpte sitt album till Personal Jesus och poserar som ett androgynt lik på framsidan medan Blondinbella nästan undkom kritik helt då hon meddelade att hon undviker att sitta bredvid vanliga människor på bussen. Summan av kardemumman är att det är acceptabelt att försöka återuppliva ett klassamhälle från 1700-talet än att förespråka individuella tolkningar av religion.

Ett annat skräckscenario är att musiken kan driva oskyldiga människor till självmord. Ozzy Osbourne blev stämd då en 14-årig pojke hittades död med låte Suicide Solution på repeat. Föräldrarna borde istället för att begära miljoner dollar av Ozzy ha frågat sig om sonen var lycklig? Men det innebar ju självrannsakan om hur väl de uppmärksammat sonens situation. Upprörda blickar vändes istället mot Ozzy som kom med ett klockrent uttalande om låten bidrog självmordet. Varför skulle jag vilja döda mina fans? Vem skulle då köpa mina skivor?

Något annat som musik ofta får ta smällen för är att det delar upp samhället i olika grupper – är det nödvändigt att se det ur ett negativt perspektiv? Musiken enar ju även personer. Sannolikheten att Natasha Peyre och Fredrik Reinfeldt har en gemensam skiva är troligare än att de skulle kunna njuta av ett intellektuellt samtal om politik eller utvikningar. Musik står över sociala och ekonomiska klyftor.

Fast jag måste erkänna att musik är ett vapen och ett utmärkt sätt att kommunicera – melodier har en viss tendens att etsa sig fast. Musikens makt måste hanteras med respekt men även med en stor nypa salt och realism.

Kanske vore det bäst i fall obligatoriska tester angående verklighetsuppfattning och social kompetens infördes innan man fick köpa sin första skiva, alternativt lär vi oss att ta ansvar för våra handlingar. Tyvärr så är det första alternativet mer troligt men jag väljer att vara naiv och rösta för det andra.

elev på Thoren Business School