Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sverige är inte perfekt

Annons

ampanjerna inför EU-valet har gått in i slutstriden om Sveriges 18 mandat. Opinionsmätningarna har haglat, valdebatterna avlöst varandra och på torgmöten har en valrörelse pågått som återupptagits med teknikens hjälp i tv, på Internet och i radio med uppmaningen: rösta den 7 juni.

Femton år efter folkomröstningen tycks äntligen den kontraproduktiva frågan om ja eller nej till EU vara ett avslutat kapitel, med förbehåll för Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som fortfarande vevar utträdesargumentet då de anser att EU handlar om underordning, snarare än om överenskommelser och ömsesidighet. (Konspiratoriska utfall och misstänkliggöranden har alltid haft en given plats i den EU-skeptiska rörelsen).

För övriga partier ligger dock fokus på vilken jämvikt som skall råda mellan marknad, juridik och politik – även om debatten alltför ofta har spillt över i ett strikt nationalistiskt perspektiv till att strida om inrikespolitiska frågor. När åsiktsutbytet tar sådana sidoutflykter blir det svårt att belysa vikten av Europaparlamentet som ett tungt politiskt maktorgan.

Anhängare till marginaliserade enfrågepartier och EU-motståndare framhåller ofta att den dominerande socialistgruppen PES och det konservativa/kristdemokratiska EPP-ED röstar lika i 70 procent av alla voteringar. Varför då rösta på något av de etablerade partierna, frågar de, och blottar därmed en rejäl kunskapslucka om beslutsvägarna.

Makten i Europaparlamentet, som är den enda folkvalda av EU:s tre maktinstanser och medbeslutande i de flesta frågor, utövas ofta genom förhandlingar i utskotten där ledamöternas personliga inflytande och förhandlingspositioner är av stor vikt. Vilka politiker vi kryssar är avgörande för kompromissernas utformning.

Förhoppningsvis blir det här valet det sista där man måste förklara varför den unika gemenskapen är värd politisk uppmärksamhet, och varför en samverkan är en fördel i en föränderlig värld. EU bygger på ansvarstagande för helheten, gemensamma ansträngningar och kompromissande i en inte alltid rätlinjig process utan naturligt slutmål.

Den största förklaringen till människans evolutionära framgång är inte den tvärställda tummen utan vår vilja och förmåga att samarbeta. Genom samarbeten kan vi addera resurser och åstadkomma större resultat än vi kan uppnå enskilt. EU är en aktör för demokrati och frihet i världspolitiken, mycket starkare än medlemsländerna var för sig.

Och ja, EU är långt ifrån perfekt. Precis som Sverige.