Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sveriges främste europé

Annons

veriges främste Europapolitiker tycker jag är lätt att ange, Hjalmar Branting. Med visionen om fred och demokrati ville han efter första världskriget göra allt för att förhindra en upprepning. De sista åren före sin död 1925 var han mer engagerad på den europeiska scenen än hemmavid. Men andra krafter kom att bli starkare, Europa fick mer diktatur och satte igång ännu ett världskrig.

Efter denna andra katastrof sökte framsynta konservativa, socialdemokrater och liberaler på kontinenten skapa en europeisk gemenskap. Det blev EU, och i dagarna har vi ett parlamentsval med långt fler röstberättigade än någonsin i europeisk historia.

Tyvärr hör man aldrig socialdemokrater ange Branting som europeiskt föredöme. De är långt mer fångade av att Erlander och Palme talade starkt negativt om samarbetet i Europa. Det var Moderaterna och Folkpartiet som verkade för svenskt deltagande i EU, bland moderatledare märktes särskilt Gunnar Heckscher och Carl Bildt. EU blev ett av kännetecknen för vad som nu kallas ”gamla moderater”.

De ”nya moderaterna” vill, enligt partisekreteraren, i stället betona ”det nationella”, alltså mer Sverige och mindre EU. Därav partiets slogan ”använd din röst för Sveriges bästa” inför valet på söndag. Är det ett slagord tillkommet med en sneglig mot Sverigedemokraterna?

I ministerrådet kan regeringen utgå från kompromisser i riksdagens EU-nämnd, men i parlamentet röstar ledamöterna inte klumpvis efter nationstillhörighet utan står för idéer och värderingar.

EU-negativa säger ofta att nationerna är inarbetade, medan Europa är anonymt. Men nationer har ofta ändrats. Sverige fick sina nuvarande gränser 1809, men få andra stater har varit oförändrade så länge. Gunnar Hökmark tar upp detta i sin bok ”Världen väntar inte”. Tyskland, Italien och Belgien tillkom på 1800-talet, men fler kan hänföras till 1900-talet, några alldeles nyligen. 13 av EU:s stater är som demokratier yngre än EU.

Historiken Harald Gustafsson anger i boken ”Gamla riken, nya stater” att under 1300-talet fanns i Europa omkring tusen i någon mening självständiga enheter. De hade år 1500 reducerats till knappt 500. Revolutionsåret 1789 återstod knappat 350 och år 1900 var antalet nere i 25.

USA tillkom som federation efter självständighetsförklaringen 1776, men de två senaste delstaterna är bara 50 år gamla.

HANS LINDBLAD

krönikör

hans.lindblad@bredband.net