Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tåghistoriska minnesmärken hotade

Den statliga svenska byråkratin är, med sitt ”bollande” av ansvar mellan myndigheter, på god väg att förstöra tre ovärderliga järnvägshistoriska minnesmärken i Gästrikland!

Anledningen är de vanliga, direktiv från EU eller den ständiga ekonomiska frågan, vem skall betala. För respektive myndighet borde det stå helt klart, att i slutänden är det alltid skattebetalarna som står för kostnaden, oavsett vilken myndighet som är ansvarig. Denna byråkrati är på väg att hota tre historiska minnesplatser i Gästrikland med nedläggning eller rivning.

Jädraås-Tallås Järnväg, JTJ.

En smalspårig veteran- och museijärnväg i nordvästra Gästrikland med anor från 1890-talet är hotad av ett direktiv från EU, vilket syftar till att unionens järnvägar skall ha en gemensam trafiksäkerhet.

Tågen ska kunna passera nationsgränser inom EU utan vare sig lok- eller personalbyte.

Ett genomförande av detta innebär band annat följande: Gemensamt signalsystem tillika strömförsörjning med samma spänning, högertrafik på dubbelspår (Sverige, Italien och England har vänstertrafik), perfekt språkkunskap för lok- och tågpersonal.

Museijärnvägen Jädraås-Tallås har ingen spårförbindelse med någon annan järnväg. Den är smalspårig, trafikeras enbart under sommartid, personalen är helt oavlönade entusiaster. För JTJ innebär EU-direktivet en extra kostnad på dryga 100 000 kronor, vilket ligger helt utanför föreningens ekonomi.

Efter förhandlingar med Trafiksäkerhetsverket fick JTJ, via MRO (Museibanornas Riksorganisation), meddelande om att föreningen inte omfattades av EU-direktivet. En kort tid senare kom bakslaget. I traditionell byråkratisk anda upphävde Trafiksäkerhetsverkets ”Juridiska Avdelning” beslutet!

Vad kommer därefter att hända med Museijärnvägen?

Gysingebroarna

Vid Gysinge finns en ”kedja”, bestående av fyra järnvägsbroar över Dalälven. Broarna byggdes under det sena 1890-talet för Sala-Gysinge-Gefle Järnväg, SGGJ. Den första bron från Gysinge sett, är utförd i fyra spann. Under 1900-talets början var denna bro, ”Sveriges längsta järnvägsbro”.

Drygt femtio år har gått sedan det sista tåget ångade över broarna. Efter järnvägens nedläggning kom broarna att bevaras som ”Miltär Reserv”. Kostnader för ett, under de 50 åren, minimalt underhåll kom från ”Fortifikationsverket”, ett statligt och anonymt ”verk”, vilket i dag anser sig att inte ha något ansvar för broarna varför de rekommenderar en rivning!

Vid det södra landfästet finns sedan flera år, Färnebofjärdens Nationalpark. Broarna borde därmed, i likhet med nationalparkens träd och buskar, ha ett skydd. En upprustning av de 110-åriga broarna för en promenad- respektive cykelväg ut till Nationalparken borde vara en självklar angelägenhet för denna anonyma myndighet. Vilken nationalpark i världen har en möjlighet av denna klass?

Kolforsen station på bansträckan Gävle-Ockelbo.

Gefle – Ockelbo Järnväg, GOJ, 38 km lång, stod klar för trafik i oktober år 1884.

Stationshuset är i dag det enda av järnvägens fyra stationer, som i dag finns kvar i sitt originalskick.

Under 126 år har det stått på samma plats och haft samma avstånd till järnvägsspåren.

I dag stannar inga tåg vid Kolforsen station.

Trafikverket har nyligen konstaterat att stationshuset står för nära spåret, varför en flyttning eller rivning måste göras. Byborna är mycket upprörda över ett ”myndighetsbeslut”, vilket är taget utan någon kontakt med de boende!

Tre statliga myndigheter, Trafikverket, Trafiksäkerhetsverket och Fortifikationsverket, anser sig vardera, att inte ha något ansvar för ett bevarande av dessa minnesmärken.

Vad gör det statliga Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle för ett bevarande av dessa, ovärderliga tillgångar?

Bernt Forsberg