Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tågmästare Ohly & Co

Annons

Det var idel glada miner när ledarna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gav sig iväg på sin gemensamma tågturné på onsdagsmorgonen. S-ledaren framhöll till och med att de rödgröna ”frustar av iver” att sätta igång arbetet för att nå en valseger nästa år.

Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly verkar ha lärt sig av tidigare tillfällen att de måste bränna av sina soligaste leenden när journalister är i närheten. Minsta tecken på missnöje tolkas nämligen snabbt som en ny spricka dem emellan. För även om oppositionspartierna i flera månader har hävdat att de trivs ihop och vill regera tillsammans har trion saknat trovärdighet.

Nu utlovar Sahlin ”flera gemensamma initiativ” under politikerveckan i Visby och en gemensam valupptakt i Stockholm i september. Under tågresan gavs en vink om inriktningen: det handlar om ökade investeringar i kollektivtrafik och åtgärder mot arbetslösheten, som kan komma att finansieras genom, inte helt otippat, högre skatter.

Frågan är om det kommer att räcka för att skapa en känsla av enighet kring de rödgröna. Turnéer kan vara nog så viktiga – men lyckade fototillfällen räcker inte långt som förberedelse för att leda landet.

Hittills har oppositionen mest lyckats framföra gemensam kritik mot regeringen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet i veckan sade de nej till en ny omröstning om euron och nej till militärt samarbete i EU. De vill också säga ”bestämt nej till den rysk-tyska fossilgasledningen” i Östersjön – något som de skulle få svårt att förverkliga i regeringsställning. Sanningen är ju att Sverige är bundet av lagar och konventioner att pröva ansökan om en gasledning – att säga nej på grund av politiska skäl är en lyx man kan tillåta sig i opposition.

Likaså att ösa ur en aldrig sinande kassakista när ökade anslag utlovas på diverse samhällsområden. Det är bara att hoppas att oppositionen snart börjar leverera konkreta politiska förslag, väljarna förtjänar räkneförslag på alla luddiga utfästelser om ökade resurser.

Fortfarande finns det en del avgörande skiljelinjer partierna emellan – inte minst när det gäller den ekonomiska politiken, förmögenhetsskatten och nivån på inkomstskatten.

Kravet som ställdes på Vänsterpartiet innan det fick komma in i värmen var att partiet skulle ställa sig bakom budgetreglerna. Officiellt har Ohly sagt ja – men det verkar ha varit mot hans övertygelse för i riksdagen motionerar V fortfarande för att man bör ifrågasätta överskottsmålet. Budgetunderskott är inget som håller vänsterledaren vaken om nätterna.

Tågmästare Ohly, tidigare nekad biljett till gemensamma resor, riskerar med sin obotliga vilja att genomdriva ofinansierade utgiftsökningar att styra samarbetet i en felaktig riktning. Risken för urspårning är överhängande.

GD 26 JUNI 2009