Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birgitta vill gå över gränserna

/
  • Birgitta Egerbladh har återvänt till Folkteatern efter succén med dansteatern

Koreografen och regissören Birgitta Egerbladh är tillbaka på Folkteatern, just nu inne i ett dygnet runt-intensivt arbete med föreställningen ”Dagar av sol och regn” med premiär på lördag.

Men hon hinner ändå sitta ned en stund och tala om hjärnan och kroppen och processen att göra föreställning av neurologiska bortfall.

Annons

– Jag sitter gärna såhär, med ryggen emot utsikten, säger hon och flyttar tekoppen och placerar sig just så vid bordet inne i Folkteaterns kaféfoajé. Det är som att hon inte vill att intrycken utifrån ska störa. Ett medvetet bortval kanske?

På bordet ligger en pocketutgåva av neurologen och författaren Oliver Sacks bok ”Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt”, en bok som kom i slutet av 80-talet och som beskriver människor med olika neurologiska diagnoser.

– Det handlar om bortfall, ett av neurologins favoritord. Det är bara negationsord, med ”a” framför, säger Birgitta Egerbladh och läser en lista ur förordet där i alla fall afasi är en diagnos som man känner igen.

Birgitta Egerbladh är koreograf i botten och har gjort många gränsöverskridande dansteaterföreställningar, som till exempel den hyllade Shakespearebaserade ”Kom ta min hand” som hon gjorde med Folkteatern för några år sedan, och Oliver Sacks-boken tog hon med när det var dags att börja diskutera ett nytt samarbete med Folkteatern.

– Relationen mellan kroppen och hjärnan och temat bortfall, det finns mycket spännande där. Det är ett intressant tema detta med bortfall och jag märker att jag ofta återkommer till det. Oliver Sacks beskriver berättar så fint i sin bok om ett antal människor och deras ovanliga former av bortfall och filosoferar också om dessa på ett slags högre plan. Det finns en stor källa att ösa ur.

En av berättelserna handlar om en kvinna som helt förlorat uppfattningen om vänster. Hon har bara sitt halva synfält kvar och kan alltså bara därför se åt höger.

– Tänk då så svårt det blir med en sån vardaglig sak som att ta en fika.

– Men så ordnade hon en snurrstol så att hon kunde snurra runt åt höger. Väldigt snurrigt, säger hon med ett ironiskt höhö åt det där sista, ordvitsandet.

Birgitta fascineras av hur fantastisk människan är: Livet kan förändras i ett slag, och inte alls bli som förut och ändå kan vi ibland klara av att hantera det.

Bortfallet av en förmåga kan kanske rentav berika eller tillföra något oväntat till livet.

Och det är alltså detta som Folkteaterns ensemble och hon har utgått ifrån i den nya föreställningen ”Dagar av sol och regn”.

Det var helt givet att samarbetet skulle fortsätta, hon talar om kärleken som uppstod mellan dem i arbetet med ”Kom ta min hand” och det gick inte bara att lämna.

– Det är en fantastisk ensemble, lyhörd, kreativ, mångsidig. De är väldigt delaktiga i processen.

Den nuvarande processen, startade med boken och utifrån den har vi improviserat fram olika scener, som byggklossar som nu sätts ihop till en sammanhållen föreställning.

– När vi började fanns inget manus. Vi inspireras av Oliver Sacks berättelser och utgår även från oss själva, vi uttrycker oss själva genom berättelserna. De representerar nånting som vi alla kan känna igen oss i.

Det blir en väldigt kroppslig föreställning, säger hon, mycket för att dansen och kroppen är hennes uttryckssätt. Men också för att dessa bortfall blir rent fysiska, de tar sig uttryck i hur man rör sig.

Historierna är rörande men också ofta absurda och komiska. För Birgitta Egerbladh är det viktigt att de tar berättelserna på allvar.

– Det kan vara väldigt svårt att uppleva ett stort bortfall, demens eller andra typer av neurologiskt bortfall, som drabbad själv eller som anhörig. Det är mycket man tar för givet. Bara att kunna dricka en kopp te utan att missa munnen, säger hon och lyfter koppen och dricker, som för att visa.

– Hur skört kan inte livet vara. Allt det vi vet, hur snabbt det kan ändras.

Ändå. Humorn finns där ändå, även om de inte medvetet har ansträngt sig för att göra en rolig föreställning.

– Situationerna som uppstår blir ibland av sig själv komiskt absurda.

De kommer att turnera i länet med föreställningen och Birgitta Egerbladh, som också blev helt förälskad i Lilla gasklockan där hon gjorde ”Kom ta min hand”, säger att detta blir nånting helt annat, intimiteten som uppstår i scenrummet på Folkteatern och på de andra ställen dit de kommer med föreställningen är bra, för den här föreställningen.

Och Birgitta Egerbladh hoppas att ”Dagar av sol och regn” blir en föreställning som kan locka många olika typer av människor, unga som gamla, människor som möter detta i sitt jobb inom vården och anhöriga, det finns många som kan ta till sig berättelserna.

– I grund och botten handlar föreställningen om vad det är att vara människa. Vi är inte perfekta, vi har alla våra mänskliga tillkortakommanden, både stora och små bortfall.

Mer läsning

Annons