Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En liten pärla

/

Först var jag lite betänksam. En pjäs som påstods handla om den dödliga sjukdomen ALS. Verkar det inte lite bruksteater? Teater som gör tjänst hos ett behjärtansvärt ändamål?

Annons

Behöver inte bli fel, men risken finns förvisso.

Alla sådana tankar kom helt på skam. ”Tisdagarna med Morrie” handlar inte alls om ALS. Handlar inte heller om döden fastän en i ALS insjuknad Morrie vistas mest hela pjäsen i ett dödens väntrum.

Nej, ”Tisdagarna med Morrie” handlar om livet och kärleken, om vad vi gör av våra liv.

En strålande text helt enkelt. Klok och filosofisk. Levnadsvis.

Morrie är en professor i sociologi som hela sitt liv har älskat att undervisa. Det har han gjort klokt och hela tiden med näsa för elevernas egenheter.

En av hans elever, Mitch, förlorar han kontakten med. Det vill säga Mitch hör inte av sig sedan han slutat på universitetet, fastän han lovat. Men när Mitch av en slump får se sin gamle lärare på TV där han berättar om sin sjukdom tar han äntligen kontakt. Han besöker Morrie varje tisdag, det blir tisdagarna med Morrie.

Det förändrar Mitchs liv.

Han springer runt i ekorrhjulet som sportjournalist men när han träffar den döende Morrie inser han äntligen hur fel han lever.

Det är en fröjd att följa skådespelet. De två, Lars-Erik Berenett som Morrie och Christian Arin som Mitch är så samstämda, tar fint ut textens svängningar.

Snart förstår vi alla vad Mitch saknat och varför Morrie kan se tillbaka på sitt liv och sin förestående död med glädje och tillförsikt.

Scenografin är vackert ljussatt. Den enda anmärkning jag har är denna: Om man har en så lysande text varför behöver man då stryka under sensmoralen med extra tjocka streck i säkert tio minuter?

Annars är föreställningen en liten pärla.

Annons