Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skarp debut om utanförskap

/

Annons

Hennes debutpjäs om utanförskap har hyllats av recensenterna och skapat debatt. På torsdagskvällen spelas ”Men det skulle ni aldrig våga” på Gävle Teater och upphovsmakaren Astrid Menasanch Tobieson hoppas att besökarna ska lämna föreställningen med känslan att det hänt dem något.

– Från att det gått in till att de går ut vill att det ska känna sig mer involverade i de ämnena som jag tar upp, att de ska kännas sig mer handlingskraftiga, stärkta och glada i den bemärkelsen att de känner en gemenskap. Sen får de gärna gå ut och känna att de kan prova på lite gerillaverksamhet också, säger Astrid.

Svenska Dagbladet har skrivit att hennes pjäs är ”en svidande skarp och angelägen text om människorna bakom politiska floskler som utanförskap” och Dagens Nyheter att Astrid hittat ”ett eget tonläge, en växlingsrik blandning av naivitet, skärpa och förvirring som håller oss nyfikna”. Ja, Astrid Menasanch Tobiesons första teaterföreställning har helt klart fått ett bra mottagande.

– När man har jobbat så hårt för någonting, trott på det och arbetat med så fantastiska personer, då kan det vara skönt att jobba i medvind ibland, att få någon som hejar på en, som det känns som att de här recensionerna gör, säger Astrid.

”Men det skulle ni aldrig våga” handlar om utanförskap och är byggd på siffror i Statistiska centralbyråns statistikrapporter. Idén till pjäsen föddes av att Astrid såg mycket utanförskap i sin närhet men tyckte att det pratades om på ett för opersonligt och bortförklarande sätt.

– Jag tycker det här är viktigt, jag själv har funnit styrka i att sätta mig själv i ett större sammanhang. Något som händer mig är inte bara på individnivå utan kan vara en del av en samhällsstruktur. Det är framförallt genom feminismen jag ser det. Det drabbar inte för att jag är jag, utanför att jag är en kvinna i ett patriarkat. Jag har blivit hjälpt av att se det i ett större perspektiv, säger Astrid.

Hon studerar också på teaterhögskolan i Madrid nu under tiden, ska spela in en kortfilm i sommar och jobbar med nästa pjäs som just nu går under namnet ”Hundra barn”. Att teater är det hon vill jobba med även i framtiden råder det ingen tvekan om.

– Jag tänker bara att jag fortsätter att gräva fram det jag tycker är intressant, vilket oftast är det som inte syns eller får plats. Jag vill jobba med teater som ett förändringsarbete, tätt sammankopplat med samhället. Jag tycker teatern fortfarande är en fantastisk plats som tillåter magi och fantasi.

Mer läsning

Annons