Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tid - en nödvändig råvara

Låt maten få ta tid. Både att laga och att äta. Låt råvarorna tala för sig själva. Och njut!
Sedär, ett försök att sammanfatta vad Slow Food Gästrikland vill uppnå.

Annons

I går kväll höll den nystartade lokalavdelningen för Slow Food-rörelsen sitt första möte i Gavle Central Konferens.

Ett sjuttiotal odlare, uppfödare, restauratörer och kort och gott matintresserade människor hade samlats för att prata mat och vad landskapet egentligen har att erbjuda.

– Vi är för dåliga på att vara stolta över det vi har här i Gästrikland. Inställningen som gäller är att allt som kommer från Frankrike är bra, säger Marco Selander.

Han driver Princess i Sandviken och sitter med i den nybildade styrelsen för Slow Food Gästrikland.

När vi knackar honom på axeln står han införlivad i ett entusiastiskt samtal om finskt maltbröd med Kristina Lundström. Rektorn som sadlat om till bagare på äldre dar.

Hennes bröd serveras tillsammans med en ostbricka med svenska ostar från Dunkers gårdsdelikatesser och Marco Selander är imponerad.

Det är precis så här Slow Food-konceptet ska fungera, berättar initiativtagaren och ordföranden Anita Hörnstein.

– Vi vill öka samarbetet mellan producent och konsument, säger hon.

Lite nätverkande sådär alltså.

Thomas Deime, kock på Bistro Nord, berättar att han köper all sin ost av Anne-Katrine Dunker. Och att hans nya meny som börjar serveras i dag innehåller både lokal fisk och kyckling från Ockelbo.

– Jag visste att Siw på Ockelbokyckling skulle ha svårt att leverera tillräckligt mycket kyckling. Men lever har hon inte så stor efterfrågan på, så på min meny har jag en kycklingleverparfait. Den blir suverän, säger han.

Han tycker att det är kul och spännande att försöka använda lokala råvaror.

– Det jag som krögare och kock kräver är att jag får en tillgångsperiod som är tillräckligt lång. Köper jag lamm måste jag veta att jag kan få det i tre månader, säger han.

Just där ligger problemet för de små producenterna. De kan inte satsa och chansa på försäljningssuccé med en gång, men om succén skulle komma plötsligt har de plötsligt inte tillräckligt med varor för att möta efterfrågan.

Anne-Katrine Dunker tar ostproducenten Marianne Pallars från Järvsö som exempel. Hennes ”Jarse blå” fick silvermedalj på en ostmässa och plötsligt kunde hon inte möta efterfrågan. Alla ville köpa hennes ost.

Två nötuppfödare som finns med på ”conviviet” som träffen så flott heter berättar båda två att de inte vågar annonsera.

Allt de producerar blir ändå sålt utan problem, bara genom marknadsföring från mun till mun.

Vad är då Slow Food egentligen?

– En filosofi om mat som är god, en njutning. Att få mat som smakar bra, säger Anita Hörnstein.

Det finns alltså inte en tanke med denna filosofi, utan flera. Måltiden är den ena. Det ska vara en njutning att äta. Det ska få ta tid. På samma sätt ska det få ta tid för råvarorna att mogna och komma till sin rätt.

Slow Food-rörelsen gillar ekologiskt och nära. Säsongsbetonad konsumtion.

– Man måste få längta ibland. Det ska inte behöva finnas färsk sparris hela året, säger Marianne Berglund från Berglunds bageri.