Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidig insats hade räddat Jari

/
  • Kamil Bukowiecki och Jari Edström pratar med Ali Jabbar, Amanda Paugart och Emelie Kax i korridoren på Stigslundsskolan. – Berätta om när du gifte dig, hur var det? undrar Amanda. – Underbart, svarar Jari.
  • Jari Edström och Kamil Bukowiecki vet vad de pratar om när de säger att stöka på stan inte är något att hänga upp livet kring. Två dagar i veckan finns de till hands för ungdomar på Stigslundsskolan.
  • Lydia Jonsson, 15 år, Gävle– Nej, inte lärare och personal och så, men det är roligt när  det kommer andra vuxna hit  och pratar eller berättar om något.
  • Rebecka Pettersson, 14 år, Gävle– Ja, jag tror att det skulle vara bra. Det kan vara mycket stök  ibland och nu när det är snö är det mycket snömulning utomhus. Då vore det bra om någon märkte det.
  • Max Bäck, 15 år, Gävle– Nej, jag tycker det funkar bra som det är.
  • Oscar Sundsström, 15 år, Gävle– Nej, det tycker jag inte. Det är bra nog nu.
  • Johan Sving, 15 år, Gävle– Jag tycker det är bra som det är nu.

– Jag hade behövt att någon såg mig i skolan, någon att lita på som inte automatiskt berättade allt för föräldrarna. Just därför tycker jag att vi fyller en funktion här i skolan. Vi är inte skolpersonal, då kan det vara lättare att ta kontakt.

Annons

Det säger Jari Edström, som började missbruka redan som åttaåring och sedan snabbt hamnade i kriminalitet.

I dag, säger han stolt, har han varit nykter och städad i snart två år. I veckan gifte han sig. Hans högsta önskan är ett vanligt Svenssonliv. Han är på god väg. Tillsammans med Kamil Bukowiecki försöker han kompensera för allt det han ställde till med genom att finnas till hands för unga på bland annat Stigslundsskolan.

– Det känns lite konstigt att liksom vara en förebild. När jag gick i skolan var jag inte någon förebild alls. Jag betedde mig och ställde till det. Men nu ska jag vara en förebild. Konstigt, men det känns bra, säger Jari.

Båda är medlemmar i föreningen Kris, Kriminellas revansch i samhället. Ett krav för att få vara med är absolut drogfrihet. Sedan tre veckor är de på skolan två gånger i veckan under lunchrasten.

– Vi käkar lunch med dem och så. Det är roligt. En handfull kommer själva fram och snackar. De ser att vi inte är så farliga som de kanske tror och undrar vilka vi är, säger Jari.

Och då berättar de. Jari började sniffa lim när han var åtta. När han kommit upp i högstadiet knarkade han.

– Jag hittade en känsla av tillhörighet bland kriminella. Jag kände att här blir jag sedd, här får jag delta. Sen efter ett tag började kraven komma; pengarna måste in.

Han var stökig och aggressiv i skolan.

– Jag misskötte mig rejält, det var väl mitt sätt att ropa på hjälp, jag ville ju att någon skulle se mig och ta tag i mig. När jag slutade nian hade jag inte betyg i så många ämnen. Men jag var duktig i träslöjd och hemkunskap. En bra syo-konsulent hjälpte mig att komma in på hotell och restaurang. Jag gick i två och ett halvt år, sen blev drogerna viktigare och jag hoppade av.

Som 17-åring fick han en lägenhet som han saboterade och blev vräkt från. Sen gick det snabbt ännu mer utför och brottsligheten blev mer frekvent.

– Det var mycket fylla och bråk och mycket av det som de som är ute och hittar på skit på stan, det har jag också gjort.

Efter två fängelsestraff och tio behandlingar har han lärt sig att ingen behandling hjälper, ingen annan människa kan hjälpa, om man inte själv vill förändra sig.

– De tio behandlingarna var det väl inget fel på egentligen. De hade säkert funkat jättebra, men det var jag som inte ville helt enkelt, säger han.

Han säger att behandlingsbranschen är stor och att det finns mycket konkurrens.

– Vissa behandlingar funkar på vissa människor. En annan människa kanske behöver nåt helt annat. Men i slutändan handlar det om att vilja själv.

Jari är i viss mån kritisk till socialtjänsten.

– Kontakten mellan socialtjänst och behandlingshem brukar vara väldigt dålig. Det brukar sällan finnas någon riktig plan från socialtjänsten. Jag tror de skulle behöva lite mer information, förnya sig.

Det var under den sista behandlingen förra året som han insåg att livet borde vara något mer, att det var hans att bestämma över.

– Alla har ett val. Alla kan faktiskt rätta till livet, fast det har varit riktigt illa. Det finns riktiga hederliga vänner därute som vill hjälpa dig. Och man behöver hjälp, mycket hjälp.

– Hjälp att ordna upp det med familjen, ekonomiskt och kanske med skuldsanering. Hjälp att skaffa sig en meningsfull fritid och hjälp med att fixa vanliga saker som att gå till arbetsförmedlingen. Jag fick panik av såna saker, blev livrädd. Då var det enklare att gå tillbaka till det jag kunde, som att knarka.

Han är bekymrad över rånvågen i Gävle och tror på att tillsammans med andra vuxna nattvandra på stan.

– Men Kris är en ideell förening. Vi har inte så mycket resurser och skulle behöva anställa folk för att räcka till. Men jag tror att vi skulle kunna nå ungdomar på ett annat sätt än polis och socialtjänst. Vi kommer inte från någon myndighet och har varit där de som ställer till det är nu, säger Jari.

Kamil säger att det är den tidiga insatsen som gör mest. Hans egen tillvaro rasade snabbt efter en samtidig drog- och alkoholdebut på högstadiet.

– Jag tror inte att skrämselpropaganda fungerar. Det enda som funkar för att fånga upp de som behöver det är kärlek och att visa att människor finns där för dem. Jag hade behövt någon som bara hade kunnat stötta mig lite och säga att jag var bra som jag var och kanske även att jag var duktig på vissa saker i skolan.

De känner att de gör nytta bara genom att finnas där på skolan. De skulle önska att de själva och andra vuxna oftare kunde finnas på stan på kvällar och helger.

– Jag skulle önska att fler vuxna skulle synas ute och göra något. Man behöver inte gå emellan i ett bråk, men man kan ringa polisen om något verkar vara skumt. Fler måste visa att det här inte är okej, säger Kamil.

Alla har ett val. Alla kan faktiskt rätta till livet, fast det har varit riktigt illa. Det finns riktiga hederliga vänner därute som vill hjälpa dig

Annons