Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till Svenssons försvar

Annons

Göran Hägglund, regeringens trevlighetsminister, höll ett överraskande provocerande tal i Almedalen. KD-ledaren gick till frontalangrepp mot den så kallade kultureliten. Man kan till och med säga att han kom ut som värdekonservativ.

Kristdemokraternas problem är annars att de provocerar för lite. Nej, det är inte riktigt sant. På en del områden avviker partiet, eller åtminstone partiets medlemmar, ordentligt från mittfåran. Återkommande bråk om homosexuellas rättigheter har knappast stärkt partiets ställning.

I övrigt uppfattas Kristdemokraterna som alliansens lillebror.

Hägglund är en av de mer anonyma ministrarna. Delvis beror det på statsrådsportföljens innehåll. Under finanskrisens härjningar riktades inte blickarna i första hand mot Socialdepartementet. Men Hägglund har inte ansträngt sig tillräckligt för att sticka ut i mediebruset.

När KD-ledaren för en tid sedan gick till attack mot fildelnings-liberalerna kunde man ana ett nytt spår. Torsdagskvällens tal fortsatte i samma riktning. Hägglund siktade in sig på kulturvänstern, raljerade över tidningarnas kulturskribenter och hur de ifrågasätter vanliga människors vardagsliv. ”Den svenska vänstern tycker att det är rätt att göra uppror mot sådant som är vanligt.”

Med utgångspunkt i en händelse i Malmö, där så kallade ”autonoma” vänsterextremister hotade att bryta sig in och vandalisera bostäder i stadsdelen Västra Hamnen, pekade han på kulturvänsterns oförmåga att skilja mellan rätt och fel. Allt är tillåtet i spalterna, menade Hägglund, som på ett befriande vis vågar vara ta ställning för vad han anser vara rätt och fel.

KD-ledaren slår an en helt ny ton i svensk politik. Hittills har ingen av alliansens partiledare brytt sig om den kastade handsken från medieprofilerna på vänsterkanten. Hägglund inte bara plockar upp handsken han går så långt som att säga att KD företräder ”verklighetens folk”. Talet i Almedalen kan sammanfattas som ett försvar för vanligheten.

Kristdemokraterna pratar inte längre om att begränsa aborträtten eller att stoppa samkönade äktenskap. Istället är det en uppdaterad folklig värdekonservatism partiet företräder när det vänder sig mot oärlighet, politiskt principrytteri och överutnyttjande av systemen. KD-ledningen gör uppenbarligen bedömningen att här finns ett politiskt tomrum som partiet kan fylla.

En korrekt analys, sju av tio svenskar värnar familjen och är för lag och ordning och att man ska försörja sig på arbete. Det finns alltså en konservativ grundattityd bland svenskarna som ännu är både oartikulerad i offentligheten och oexploaterad i politiken.

Hägglund värnar etik, värdegrund och moral när han ställer sig i spetsen för Medelsvenssons protest mot kulturetablissemanget. Den här strategin kan mycket väl fungera. Fredrik Reinfeldt slåss mot Mona Sahlin. Hägglund har sin egen fajt. Han strider mot kulturvänsterns relativiserande och tyckarelitens politiskt korrekta drapor samtidigt som han befäster det civila samhället, kärnfamiljen och företagen som landets ryggrad.

Frihet, familj, flit och företagsamhet är pelarna i KD:s nya konservativa identitet. Det kan mycket väl kan bli framgångsreceptet för Alliansens opinionsmässiga sorgefågel.

Något alternativ finns inte.

GD 5 JULI 2009