Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till ungdomens försvar

/

Kära Arbetsförmedlingen.

Annons

Var har ni varit de senaste 15 åren när ungdomsarbetslösheten tillåtits accelerera i Gävleborgs län? Hur mår ni egentligen när vi år efter år intar jumboplatsen i denna föga smickrande statistik.

Varför har ni inte hittat på någon annan plan för generation efter generation än att skicka dem till norska fiskrensningsindustrin eller till våffelgräddande säsongsarbeten i fjällen?

Var höll ni hus när niondeklassarna skulle välja till gymnasiet – de som hade godkända betyg i alla fall. Gjorde ni nedslag på skolorna och tipsade om vad olika branscher efterfrågar? Gjorde ni nedslag hos arbetsgivarna och frågade vad de behöver? Matchade ni ihop dem, som det så populärt heter.

Kanske har ni pratat med högskolan i Gävle och lagt upp en plan. För att höja utbildningsnivån i länet. Jo vi intar ju jumboplatsen där också. Eller kanske har ni i alla fall mejlat dem?

Anna-Karin Hainsworth, sektionschef på Arbetsförmedlingen i Gävle, skrev i veckan ett öppet, men väldigt skuldbeläggande, brev till blivande studenter. Hon hade arrangerat en träff på Arbetsförmedlingen och bjudit in 2000 studenter till ett möte med arbetsgivare. Endast 21 kände sig kallade. Klart hon blev sur. Rent förbannad ser det ut som eftersom hon hävdar att de som inte kom till träffen troligtvis inte bryr sig om sin framtid.

Det kan bara vara Arbetsförmedlingen som myndighet som reagerar så. Helt utan självrannsakan. Det är alltså något fel på dagens ungdom (vilket måste vara årtusendets mest slitna klyscha).

Hade man själv så kapitalt misslyckats med ett arrangemang kanske man funderat åt andra hållet – vad gjorde jag för fel?

1) Ett mejl till en tonårings smartphone försvinner lätt i mängden av reklam, spam, studentinbjudningar, alla annan korrenspondens som dräller in när vuxenvärlden är på intågande.

2) Det egna varumärket är inte det mest förtroendeingivande i dag. Allra helst inte hos en generation som vet att: Ska du få ett jobb ska du inte gå till Arbetsförmedlingen. Du ska inte ens söka ett jobb som ligger i Platsbanken för alla arbetsgivare lägger de ansökningarna åt sidan i tron att de inte är seriösa. Bara inskickade av tvång.

3) Arbetsförmedlingen måste komma bort från bilden av ett kontrollorgan, en myndighet som byråkratiserats och endast har som uppgift: att hålla koll på att arbetslösa söker jobb, dela ut bidrag och snygga till statistiken genom att slänga ut alla arbetslösa på traineejobb eller i händerna på mer eller mindre seriösa jobbcoacher.

4) Själva namnet är missvisande. Och det vet de unga. Eller åtminstone misstänker de det. Tills motsatsen bevisas. För handen på hjärtat, hur många riktiga jobb har ni förmedlat det senaste kvartalet?

Vet förresten Anna-Karin Hainsworth helt säkert att inte lejonparten av de snart lyckorusiga studenterna redan fixat sommarjobb eller sommarkurser?

Jag vet i alla fall att när man är 18-19 år och har klarat sig hyggligt genom gymnasiet så ligger hela världen öppen för en. Det är bara att välja och vraka, fundera och omvärdera. Resa och flytta, fortsätta läsa eller hanka sig fram med extrajobben tills man bestämt sig.

Pojk- och flickrummet funkar ett tag till. Det är i alla fall billigt.

"Fy fan vad vi är bra" kan de tillåtas gasta i juninatten.

Dusterna med Arbetsförmedlingen kan vänta. Om de inte helt kan undvikas förstås.

Med vänlig hälsning, en som sms:ar när budskapet är brådskande. Ibland flera gånger.

Annons