Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tisdag - ingenting

Elin Öholm skriver om en vecka i livet, sju dagar, sju texter, hon kallar dem en novellsamling och sätter titeln ”Hela jävla veckan”, där vi får följa en helt vanlig tjej i övre tonåren genom hennes tankar. Elin Öholm går sista året på Vasaskolan i Gävle. Att skriva texterna, och få dem publicerade, är hennes avslutande projektarbete. Varsågod, ”Hela jävla veckan” av Elin Öholm.

Annons

og för att måndagar är meningslösa, men tisdagar är inte mycket bättre. Tisdagar fyller ingen som helst funktion, de bara finns där. Mest som utfyllnad, känns det som. Ingenting har någon egentlig betydelse, dagen bara går förbi. Tisdagar är nog den tråkigaste dagen. Tänk efter – måndagar är de värsta dagarna, eftersom man då har hela veckan framför sig. På tisdagen har inte mycket förändrats, det är först på onsdagen som man känner att snart är det helg! Tisdagar skulle man lika gärna kunna hoppa över.

Jag sitter på lektion nu. Matte. Jag hatar verkligen matte. Mattelektioner är lite som tisdagar. De bara är där, mest som utfyllnad. Jag ser hur läraren knatar runt framför mig. Fram och tillbaka framför tavlan går han, skriver lite här och pekar lite där, men jag hör ingenting. Jag är någon annanstans. Det är likadant varje tisdag, tankarna bara flyger. Det gör för övrigt även jag ibland. Bort från mattelektioner och upp över taken. När jag sedan får en fråga av vår lärare så faller jag ner igen, pladask på magen. Jag tappar alltid andan och kan aldrig svara på frågan.

Jag fungerar helt enkelt inte på tisdagar. Jag hamnar i något slags vakuum efter måndagens ångest, och jag varken ser eller hör någonting. Inte egentligen. Folk tror att jag gör det, eftersom jag faktiskt svarar på deras frågor. Det har tagit mig år av träning att bli så bra på att svara på rätt sätt på frågor jag inte hör. Men jag måste varna er: Do not try this at home! Alla är inte lika lättlurade som lärare och trötta gymnasieelever, en skarpsynt förälder skulle nog se igenom det hela ganska lätt.

Jag är nog rätt borta i allmänhet på tisdagar. Inte kontaktbar, på något sätt. Lite virrig i bollen. Koo-koo, skulle göken säga. Jag vågar påstå att jag själv blir till ingenting på tisdagar. Jag sitter så länge och stirrar ut i intet att jag till slut hamnar i det där intet. Där tumlar jag runt en stund och är ingenting. Men man kan ju inte vara ingenting tänker ni då. Men jag kan, det är inte ens svårt, särskilt inte på tisdagar. Jag bara försvinner, flyger bort någonstans. Sedan – plopp! - är man tillbaka i verkligheten igen. Och inte är man glad för det. En gång var jag så borta i mina egna tankar att jag gick vilse. Jag bara gick och gick utan att tänka på vart. När jag kom tillbaka till verkligheten hade jag gått ut ur stan och visste inte var jag var. Jag hittade en busshållplats, och bestämde mig för att vänta på bussen. När den kom frågade jag chauffören om han körde in till stan, och det gjorde han, så jag hoppade på och pratade aldrig om det med någon. Så typiskt tisdagar.

Nog för att matte är det tråkigaste jag vet, men på tisdagarna spelar det ingen roll vilka lektioner jag har under dagen, jag misslyckas med allt i alla fall. Ingenting blir gjort, och om jag mot förmodan lyckas få ner något på papper så kan jag räkna med att det dagen därpå inte ser mycket ut för världen. Jag menar – vilken nytta har man egentligen av ingenting? Det blir helt enkelt inte mer på tisdagar.

Nu är lektionen slut, det är dags för lunch. Lunchen, som i vanliga fall är dagens höjdpunkt, är alltid trist och grå. Det roligaste man kan få på en tisdag är sprödbakad fisk med potatis och tartarsås. Har man riktig tur finns det dessutom rivna morötter. Jag lägger i alla fall upp två fiskar och två potatisar på tallriken, och över det hela häller jag massor med sås. Jag hoppar över morötterna idag, jag tror inte att jag klarar så mycket spänning en tisdag.