Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Titta! Det är bajs under hästen!"

/
  • Hästen Four Seasons vill gärna hälsa på alla besökare och pussar de han kommer åt. - Han är stallets snällaste häst, säger Jojjo.
  • Klara Gröndahl, sex år, hälsar på Four Seasons.
  • Jojjo Perman visar att även hästar har mustascher.
  • Systrarna Ella och Tyra Zetterqvist, fem respektive tre år, har sett fram emot att börja på ridlekis. Ella går redan på hästskötarutbildning.
  • Melissa Brolin, tre år, gillade hästarna i stallet.

Nio små storögda knattar mellan tre och sex år klappade mular, luktade på hästbajs och testade hästmat. De har precis börjat på ridlekis. Om några veckor ska de börja rida.

Annons

De har kommit med en eller två föräldrar i släptåg till Högbo ridklubb, några från Gävle. De samlas först i ridhuset innan de får bekanta sig med hästarna i stallet.

– Tänk på att gå lugnt och inte springa för då kan hästarna bli rädda, förklarar Sussi Öhman, som tillsammans med Jojjo Perman är ledare på ridlekis de tio kommande veckorna.

Egentligen behöver hon inte säga det. Än så länge håller de små kursdeltagarna sig tätt intill pappa eller mamma och är stumma av förundran, kanske över hästarna i ridhuset eller förväntningarna om vad som ska hända den närmsta timmen.

Ridlekis är populärt och har funnits i olika varianter några år, berättar Jojjo.

– Från början var lägstaåldern sju år, men det var så många småsyskon som ville börja så vi bestämde oss för att börja ta emot även yngre barn.

Det finns fördelar med att börja tidigt.

– När de är så här små är de mer öppna och tycker det är roligt att få kontakt med hästarna. Det är i sexårsåldern som en del börjar bli rädda för hästarna. Därför är det bra att börja innan dess.

I samlad tropp ger de sig iväg mot stallet. Först får de hälsa på de lite mindre hästarna. Ingen verkar dock rädd. Systrarna Tyra och Ella Zetterqvist, tre respektive fem år, hälsar vant på hästarna. Storasyster Ella går redan en hästskötarutbildning.

Lillasyster får nöja sig med ridlekis så länge. Hästar är det stora intresset, berättar mamma Anna Edvardsson, som erkänner att hon nog påverkat dem en del.

– Från början var det nog jag och sambon som manade på en del. Det var en dröm jag hade som barn, att få hålla på med hästar och att rida, men det blev inte så. Så nu får tjejerna testa, sen får de förstås själva bestämma om vill fortsätta, men just nu älskar de det, säger hon.

Att systrarna trivs går inte att ta miste på. Båda rör sig hemtamt i stallet och närmar sig hästarna försiktigt, men utan rädsla.

– Jag tycker det är roligt här och så är det mysigt att vara med hästarna, säger Ella,

Mamma Anna tror det är ett fritidsintresse som kan ge mycket.

– Dels är det gemenskapen här i stallet och sen får de en respekt för djur, som jag tycker är viktig, säger Anna.

Fortfarande är det nästan uteslutande tjejer som lockas att börja rida.

– Jag vet inte varför det är så och jag har inga bra teorier. Däremot har det gjorts studier som visar att hästtjejer ofta blir starka, trygga individer. De får ju ta ett ganska stort ansvar och de lär sig att tampas med stora djur. Och jag tror att det stämmer; tjejerna här i stallet är tuffa, säger Jojjo.

Sussi och Jojjo visar nykomlingarna runt och presenterar hästarna som de väldigt olika individer de är. Några är egensinniga och lite busiga, en del vill helst bli lämnade ifred, andra är sociala och vill hälsa på alla som går förbi.

– Några vill stå med huvudet in mot väggen. Tänk på att ni då måste tala om för hästen att ni kommer så att den inte blir rädd. Vad ska ni säga då, tror ni? undrar Jojjo.

– Sitt namn kan man säga. Man ska alltid tala om vad man heter när man träffar nån man inte träffat förr, svarar en väluppfostrad liten människa i skaran.

Jojjo leder ut hästen Topper ur spiltan och visar dem att även hästar kan ha mustascher, till och med skägg på hovarna. Vid hästen Berta gör Lisa Kleinlein, fem år, en chockerande upptäckt.

– Men titta..! Det är ju bajs under hästen!

Lisa, som först var besviken när det stod klart att ridlekis inte handlade om ett lekis i vanlig mening, där man fick leka med hästar, tinar dock upp så småningom. Men hon var inte helsåld på att smaka på hästmat, havre, vilket ingår i stallvandringen. Kanske är det när hon får träffa Four Seasons, som är förtjust i barn, som det vänder.

– Han är stallets snällaste häst och pussas gärna, säger Jojjo.

Nästa onsdag börjar de på riktigt, då är det hjälm på för alla, förklarar Jojjo och Sussi.

– Det måste ni ha varje gång, även när ni bara håller på här i stallet. Det är så lätt att få en buff av hästarna, fast de bara är snälla, och då kanske man far omkull, säger Sussi.

De närmaste veckorna kommer de att få bekanta sig närmare med hästarna, pyssla om dem, köra vagn, sitta upp och rida.

Jojjo tror att många av dem kommer att fortsätta att komma till stallet även efter kursens slut.

– De som går brukar fortsätta. Några försvinner i tonåren då det är mycket annat som drar, men sen kommer de ofta tillbaka.

Mer läsning

Annons