Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Titta, Nya Lars Palm!

Annons

Två förhoppningsfulla konstelever tränger ihop sig i Kungens slitna skinnsoffa och pratar lyriskt om lusten till konsten – och till galleriet! Jonas Westlund och Weronika Bela är bästa vänner i ettan på Konstskolan i Gävle och nu också nya ”intendenter” på Galleri Lars Palm i Sandviken.

Det här är ju jättekul, att galleriet återuppstår – igen! Hur kom ni på det?

– Det var för att vi ettor inte får ställa ut någonstans, säger Weronika och skrattar. Men faktiskt, tvåorna får vara på konstcentrum och treorna här, på Sandvikens konsthall.

– Vi ville också ställa ut någonstans!

Så nu kommer ni enbart att visa era egna verk här ute?

– Haha, nej, nej, säger Jonas. Men visst, vi har våra kamrater på Konstskolan i åtanke här, men vi är öppna för förslag.

Hur kommer ni att välja, 50 procent Konstskolan och 50 procent vanliga?

– Nåt sånt, säger Jonas. Ett ställe där man kan ”prova” sina verk, har vi sagt. Det finns ju ingen riktig utställningslokal på skolan.

– Men vi låser oss inte vid något. Det ska bli så kul att fixa åt andra! säger Weronika.

Vilka kriterier måste man uppfylla för att få ställa ut på Nya Lars Palm?

– Vi kör det vi själva gillar, det vi tycker är intressant, säger Jonas. Ska man lägga ner energi på det här måste man gilla det man arbetar med.

– Vi är lite inne på foto.

– Men vi har inte så lång framförhållning, säger Weronika. Här ska finnas plats för spontana grejor, ett rum för saker vi eller andra får för sig. Jag och tio andra elever ska screentrycka på Vävaren i sommar, kanske vi får för oss att visa det vi gjort. Och kanske en julutställning med tvåorna?

– Men vi kanske tog i med öppettiderna, funderar Jonas. Men vi var ju så peppade!

– Riktiga hobbygallerister! säger Weronika.

Vad är det som gör just Kungen/Lars Palm så bra?

– Det här är ett sånt skönt ställe, säger Jonas. Prestigelöst, liksom

– Och det gör inget att man spikar fel här, det är bara att dra ut spiken igen och inget att gråta över, säger Weronika.

Vad är intressant konst för er?

– När jag blir överraskad av hur ett verk är gjort, säger Weronika. Jag är lite inne på tekniker, tycker om att fråga mig ”hur”.

– När verket talar för sig själv, säger Jonas. Ett verk tilltalar olika personer på olika sätt, det behöver inte nödvändigtvis finnas någon underliggande mening eller en hel filosofi bakom. Det är lätt att bli korrumperad av konstvärlden...

Hur tycker ni den ser ut i dag då, konstnärernas ”konstvärld”?

– Jag tror det kommer en motreaktion mot det konceptuella, säger Weronika. Det är ok med en fin teckning eller en fin målning igen, odödligt, liksom. Jag är inte så rädd för dekorationer, men livrädd för det pretentiösa!

– Det är ok med ”ögongodis”, men det måste finnas humor! säger Jonas.

Säg en bra konstnär?

– Max Ernst, säger Jonas. Vi var med skolan till Magasin 3 och såg Santiago Sierra, det var häftigt,

– Ellen Gallagher, säger Weronika.

En drömutställning på Nya Lars Palm då?

– Akay och Adams! säger båda

Hur länge ska ni hålla på här?

– Det är tiden och orken och pengarna som får bestämma hur många utställningar det blir, men vi kör det här medan vi går på konstskolan, säger Jonas.

– Och sen kommer i alla fall jag att bo kvar i Gävle, säger Weronika. Vi håller väl på så länge det är roligt och det är ju en helggrej.

Innan Konstskolan har du läst juridik, Jonas, och du Weronika kommer från en språklinje. Ser ni er som konstnärer i framtiden?

– Om jag ska vara realistisk så ska jag nog plugga design, säger Jonas. Det är ju svårt att livnära sig enbart som konstnär, man får var glad om man an vara delvis kreativ. Och det kan vara en bra erfarenhet att ha gjort det här, galleriet.

– Jag ser mig som illustratör, säger Weronika. Barnböcker, kanske. Jag får alltid höra att jag är så bra på komposition...