Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tjejerna köar till Johan

Känd i hela Sverige bland sång­ivriga ungdomar är ­Johan Jämtberg, sångcoach och eldsjäl på ­Helges fritidsgård i Andersberg.

Mitt i Andersbergs centrum ligger musikstudion, som ett annex till Helges fritidsgård och där är Johan Jämtberg kung.

Så eftertraktad är han som sångcoach att det står 160 personer från hela Sverige på väntelistan. Eftersom det bara finns 16 platser är situationen smått desperat.

Men Johan har startat ett kö-projekt där han betar av listan från början, med ett gäng i taget som får komma fem gånger och testa och spela in. På så sätt får alla en chans att prova på.

– Du skulle kunna öppna egen Fameskola, säger jag när vi träffas.

Johan instämmer. Och visst har tanken slagit honom.

Amy Diamond, Idol-Alice, Molly Sandén, Clara Hagman är några av de artister som Johan har coachat.

För Alice gick det bra. Förra året tvåa i Idol. I år åkte Clara från Furuvik ut i början. Och jag är nyfiken på vad Johan tycker om de tre i juryn som kan vara grymma i sina omdömen.

– Det får man räkna med, säger Johan, som personligen har träffat Anders och Laila Bagge och imponerats av dem. Hypertrevliga och kunniga. När han pratar med Laila känner han sig hemma, för de har liknande åsikter.

Som det här med sånglektioner.

De sitter bara i vägen, tycker Johan. Det är bättre att ungdomarna lyssnar på sina favoritartister och härmar dem.

– Så är det ju inom idrotten. Anja Pärson har tittat på Pernilla Wiberg och inspirerats av henne men sen funnit sin egen stil och utvecklat något eget.

Andreas har han bara skakat hand med men beundrar honom som en oerhört skicklig låtskrivare. Om Christer Björkman skulle tröttna på att hålla i Melodifestivalen skulle Idoljuryn kunna kliva in där, med nytt blod, anser Johan.

Själv började Johan med musik som tvååring.

Då trummade han på kastruller för glatta livet hemma hos mormor och sjöng poplåtar på engelska. Han var förstörd redan då, säger han. På dagis på Vallbacksgården ville han sjunga Abba i stället för barnvisor.

Men skolan höll på att ta död på hans musikintresse. Att spela blockflöjt och akustisk gitarr var ingen höjdare och när han fick börja spela trummor på musikskolan fick han lära sig slå trumvirvlar. Hur kul var det för en grabb som drömde om att bli popstjärna och spela sin egen musik?

Det var först på fritids som han levde upp. Där fick han utlopp för sin kreativitet. Där lekte de band med gitarrer av träpinnar, dekorerade med glitter. Där fick Johan vara frontfigur och mima till musiken.

Men själv spelade han inte under skoltiden. Han lyssnade. Först när han gick i nian i Sörbyskolan startade hans lärare ett musikprojekt. Johan fick börja spela trummor i ett riktigt band, ”II Shy”. Då steg Johans självförtroende. Det bandet blev sedan ”Broken Glass” som var aktiva i Gävle på 80-talet.

Efter studenten började han som elevassistent. Han upptäckte att han var bra på att hantera bråkiga ungdomar. När han fick en rad stökiga ungdomar i en sjua i Sörby fick han idén att låta dem spela i band. Och då kom han på att fråga om han fick ta med ungdomarna till Helges fritidsgård, där det fanns musikverksamhet och där han själv hade repat med sina band.

Visst fick han det.

Och så började Johans resa till sångcoach. På Helges upptäckte man nämligen hans talang och det gick inte länge förrän han var anställd för att ta hand om musikverksamheten.

Hur var det när du själv repade på Helges?

– Det jag minns är att Claes Olson, som var eldsjäl då och ledde verksamheten, var så positiv, fast vi knappt kunde spela. Vi hade en del goda idéer och han peppade oss. Han hjälpte oss i flera år.

Hur har ryktet om Helges spritt sig?

– För åtta-tio år sedan kom tv-program som ”Sikta mot stjärnorna” och då växte intresset för sång. Det var folk från Andersberg som kom och var det någon från Sätra som kom tänkte vi, wow, ända därifrån! Sen var det två flickor från Sandviken som ville börja här. De kom ju inte från vårt upptagningsområde men vi bestämde oss för att köra. Då kunde ju våra ungdomar kanske få komma till Sandviken. De tjejerna var med i olika talangtävlingar och jag hängde med och började lära känna folk. Då väcktes tanken att det vore kul om någon utifrån ville komma hit och sjunga. Den första var en tjej från Mjölby.

Vad hände sen?

– Två saker. Första året med Lilla Melodifestivalen hade vi med fem tjejer från Solängsskolan. Clara Hagman var också med och henne fångade vi upp efter det. Vi startade också Helges Allstars och där var Alice och Clara med. Jag är låtskrivare också, tillsammans med Katarina Åslund och i den vevan skrev vi en låt för ett band som hette Emma. De var kändisar i barn-popvärlden men behövde en sångcoach och började här. Det var den första riktiga grejen, folk från Stockholm som kom hit och fick coaching.

Är inte Helges till för Andersberg?

– Exakt. Så vi undrade hur vi skulle göra. Vi tyckte att vi hade allt att vinna, framför allt på utbytet. Att ungarna här blir kompis med ungarna utifrån kan alltid generera något roligt. Det sätter också Helges på kartan och det peppar andra att börja sjunga.

Du har ingen formell utbildning?

– Nej, och det är det som är så skönt med pop, att där behöver man ingen utbildning. Man ska haen känsla för vad som låter bra och vad som funkar. Och naturligtvis en erfarenhet av musik. Pedagogiken har jag lärt mig under tiden som jag har jobbat med barn och ungdomar. Och jag har nog en fallenhet också. I pop kan en skolning till och med vara ett hinder. Populärmusiken har alltid varit fri. Ta Björn och Benny som inte har någon utbildning över huvud taget! De lyckas ändå skriva världshits.

Varifrån har du din talang?

– Jag kommer inte från någon musikfamilj. Jag kan inte läsa noter. Min familj har hållit på med företag och med idrott, utförsåkning och fotboll. Men min pappa, som jag fick kontakt med först i vuxen ålder, är musikalisk och har spelat i band och mina halvsyskon är musikintresserade. Generna har funnits på den sidan.

Hur gick det med dina popstjärnedrömmar?

– Jag var med i Midnight Express. Då fick jag känna på coverband-svängen. Jag var ute i över ett år och spelade överallt, helg efter helg, samtidigt som jag jobbade här. Det var jobbigt men en mycket rolig erfarenhet. Sen har jag skrivit mycket låtar tillsammans med Katarina Åslund, runt 400 låtar, många i jobbet tillsammans med kidsen.

När la du popdrömmen på hyllan?

– När jag fyllde 30 år. Då förstod jag att jag måste leva i verkligheten. Att vara popstjärna är något för de yngre. Det värsta jag skulle kunna tänka mig är att bli en patetisk person som försöker breaka igenom. Det gäller att kliva åt sidan när det kommer unga talanger. Man kan ändå vara med i smeten och göra något roligt och bra.

Vad är drömmen för dig nu?

– Att ha kunskapen och resurserna att starta ett skivbolag och lära mig producera på riktigt, så att det låter bra. Jag vill testa gränserna och se om jag kan bli en riktigt duktig låtskrivare och producent.

Vilka är dina förebilder?

– Jag har tre. Morfar Erik, som är en rolig prick. Av honom har jag det här med att skämta och ha roligt. Jag har haft en väldigt bra uppväxt, med mamma Amis och mormor Killan men utan pappa. Tyvärr är mormor död men hon var min bästa vän. Med henne kunde jag prata om allt. Mycket av mitt jobb ventilerade jag med henne.

Vad är meningen med livet?

– Att skratta så mycket som man kan. Och ta vara på den tid man har. Man vet aldrig vad som händer. Att leva för dagen låter som en kliché, men det är något att tänka på.

Hur vill du att ditt liv ser ut om tio år?

– Som nu, fast med ett skivbolag, kombinerat med coaching.