Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Trångt för småpartierna

Annons

Socialdemokraterna – och senare de rödgröna – har alltsedan valet 2006 haft ledningen i opinionen. Trendmässigt har dock försprånget minskat och förtroendet för alliansregeringen ökat.

I den senaste Sifomätningen som publicerades på söndagen är skillnaden mellan blocken nere i 3,3 procentenheter, en skillnad som ligger inom felmarginalen. Ett val i dag skulle alltså kunna gå hur som helst.

För alliansen är det dock ändå inte enbart goda siffror.

Moderaterna når 31,1 procent och det är partiets största siffra på tolv år. Kristdemokraterna sprattlar däremot runt spärrgränsen till riksdagen och hamnar den här gången på 3,3 procent. Också Folkpartiet backar förhållandevis kraftigt, med 2,1 procentenheter till svaga 5,6 procent. Alliansen består i dag av ett stort moderatparti och tre små partier; Folkpartiet 5,6 procent, Centern 6,3 och Kristdemokraterna 3,3.

Oppositionens profil är Socialdemokraterna 37,5, Vänsterpartiet 5,5 och Miljöpartiet 6,6. Draget av tvåpartisystem är tydligt.

De som ivrar för två partier som står mot varandra har dock en del att fundera över i dagsläget. Om Kristdemokraterna inte klarar riksdagsspärren kan alliansen inte behålla regeringsmakten som det ser ut nu. Dessutom är frågan självfallet hur Kristdemokraterna och Folkpartiet kan mobilisera väljare om Moderaterna lägger sin slagskugga över alliansen – och dess framgångar. Centern skiljer sig något från övriga partier. Medlemsantalet räcker till riksdagsmandat.

Man behöver inte vara någon analysernas mästare för att se vart Folkpartiets förlorade 2,1 procentenheter tagit vägen, till Moderaterna nämligen. Det är inte fråga om något misstroende mot folkpartipolitiken utan mera en effekt av att Moderaterna, som innehar på både statsminister- och finansministerposterna, står för hela alliansens politik och syns så ofta och tydligt i medierna. Den ekonomiska krisen, som uppenbarligen gynnat alliansen som sådan, har medfört en snedbetoning inom alliansen.

Naturligtvis är det orättvist eftersom Moderaterna inte kan regera ensamma och eftersom de övrigas goda samarbetsvilja ger pluspoäng nästan uteslutande hos Moderaterna.

Valrörelsen blir med all sannolikhet mycket jobbig för främst småpartierna och det gäller också på den rödgröna sidan. Vi kan se framför oss debattomgångar mellan, som det heter, huvudalternativen och det är Fredrik Reinfeldt och troligen Mona Sahlin.

I Gävleborgs län kan centerns avhopp i landstingen till samarbete med socialdemokraterna bli ett extra problem. Det är olycksbådande att Centern nu så övertydligt betonar att man ska skydda vården i hela länet, vilket kan läsas som Hälsingland där Centern har sina väljare, och att tjänstemannaförslag om förändringar inte får komma till allmänhetens kännedom. Med litet kurage hos den kvarvarande oppositionen måste förslagen tvingas fram – det är ju inte bara Socialdemokraterna och Centern som ska ha tillgång till dem.

GD 17 MARS 2009