Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trivsam film om en svunnen tid

/
  • Den som minns Peter Sarsgaard som homofobisk psykopat i

Annons

En känd och fruktad journalist, Lynn Barber, har skrivit om sin ungdom på 60-talet och danska regissören Lone Scherfig (Italienska för nybörjare) har gjort filmen som andas mycket tidsanda även om man inte kommer från London. Kläder och frisyrer sitter helt som de ska. Att Nick Hornby skrivit manus bidrar säkert till filmens lätta tilltal. En trivsam film om nära försvunnen tid.

Jenny går i flickskola och drömmer om ett annat liv med äventyr och helst ett liv i Paris, den stad som unga flickor drömde om då. De lyssnade till Juliette Greco och Jacques Brel och tränade på sin franska. Det här är före Beatles och den tid när England blev intressant för ungdomar.

Jenny utbildar sig för ett bättre liv, men inte för att få ett intressant yrke utan för att möta någon i Oxford som kan ge henne ett bättre liv. Det är så hennes föräldrar ser på saken. En utbildning som leder till äktenskap är vad en flicka ska ha. Alfred Molina är mycket roande som pappan som har starka åsikter om världen utan att lämna sitt eget kvarter och dömer allt efter sin egen korta måttstock. Jenny vill inte vänta på ett äktenskap, hon vill ha äventyret direkt och får det när hon träffar David och hans gäng.

David (Peter Sarsgard) charmar inte bara Jenny utan även hennes föräldrar och det borde vara en väckarklocka. Redan tidigt upptäcker Jenny att David är en bedragare men hon bryr sig mer om det liv hon får med opera och klubbar, barer och fester. I skolan är lärarna inte roade för det här var en tid när lärarna lade sig i vad eleverna gjorde på sin fritid och rykten når skolan.

Äventyret får ett häftigt slut och det kunde ha gått riktigt illa för Jenny, hon kunde ha blivit med barn, det värsta som kunde hända en flicka med ambitioner, men hon klarade sig och kunde försöka återgå till det hon påbörjat – An education.

Christina Hygge

Annons