Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tryckfrihet del 2: En banbrytande grundlag 250-årsjubilerar

För 250 år sedan fick Sverige världens starkaste tryckfrihet genom en banbrytande ny grundlag, Tryckfrihetsförordningen (TF). Det var lika mycket ett finländskt storverk som ett svenskt – kanske ännu mer.

Annons

De två som gjorde de största insatserna kom båda från Finland: Filosofen Peter Forsskål, först att lansera en lagstadgad tryckfrihet, och riksdagsmannen Anders Chydenius.

TF byggde på huvudtankar som formulerades under 1700-talets upplysning: Människor har inneboende rättigheter, och staten har ett ansvar och en skyldighet att värna de rättigheterna. Syftet med lagen var att stärka medborgarnas inflytande.

1766 när TF kom till var många inblandade, men Chydenius var enskilt viktigast. Han satt i det riksdagsutskott som behandlade lagförslaget, och hans intensiva arbete drev till slut fram en majoritet. Adeln röstade nej, eftersom lagen mjukade upp en del adelsprivilegier. Men då de tre andra stånden röstade ja antogs lagen.

Chydenius var präst i Gamlakarleby i Österbotten. Han var en tidig förespråkare för frihandel, och blev känd när han kritiserade den rådande politiken med merkantilism och höga handelshinder. Några redan rika i storstäderna blev allt rikare, men småfolket svalt. I det avsides Österbotten var detta ett stort problem. Därför sändes han till riksdagen.

Där argumenterade han på samma sätt för tryckfrihet och öppenhet i statsförvaltningen, som han gjort för frihandel: Utan dem är det en liten maktelit i Stockholm som har allt inflytande och alla rikedomar. Periferin kommer alltid att vara undanskuffad så länge den inte får veta vad som händer. Statens hemlighetsmakeri gynnar en liten klick på övriga landets bekostnad.

Tryckfrihet blir för Chydenius alltså också en fråga om rättvisa mellan stad och land. Att saker får tryckas är viktigast för dem som bor långt bort. Det är deras enda möjlighet till någon som helst delaktighet i samhället.

Det som gjorde TF så enastående för sin tid var de fyra principer som än i dag är grunden för Sveriges starka yttrandefrihet:

1. Den statliga censuren avskaffades (med undantag för religiösa ämnen). Censur innebar att varje skrift måste få tillstånd i förväg, innan man fick trycka den. Ofta var det rätt svårt att få tillstånd, om den inte var insmickrande mot makten. Kungar såg alltid till att städa bort all antydan till kritik.

2. Offentlighetsprincip. Myndigheters dokument skulle inte vara hemliga utan offentliga. Tidigare var det straffbart att trycka och sprida en statlig handling. Länge hade till och med riksdagsprotokoll varit hemligstämplade. Den nya regeln sade att inget skulle vara hemligt annat än om något var speciellt känsligt i det enskilda fallet.

3. Huvudprincipen kastades om från förbjudet till tillåtet. Tidigare hade allt varit förbjudet att trycka som inte först fått särskilt tillstånd. Nu var i stället nästan allt tillåtet fram tills det blev förbjudet. Varje författare fick trycka och sprida sin text fram tills en domstol hittat något lagbrott däri. Varje statlig handling kunde läsas och spridas så länge den inte hemligstämplats.

4. Tryckfriheten garanterades i grundlag. Vanliga lagar sätter gränser för vad medborgare får göra, men en grundlag begränsar i stället vad staten får göra. Står något i en grundlag får staten inte gå emot det ens genom att stifta en lag, då är den lagen ogiltig.

Det är aldrig under kungastyre som grundlagar skrivs. Och det första Gustav III gjorde efter sin statskupp sex år senare var att vingklippa TF och ta bort dess grundlagsstatus. Han gjorde också flera senare stympningar. Gustav IV Adolf upphävde den helt.

Men 1809-10 kunde riksdagen införa nya grundlagar. En ny och ännu skarpare TF antogs, den här gången utan något undantag för religion. Förhandscensuren avskaffades totalt och slutgiltigt.

Den nya kungen Karl XIV Johan ogillade pressfrihet och använde en annan metod, indragningsmakten, mot många tidningar som Norrlands-Posten i Gävle och Aftonbladet. Men det är en annan historia.