Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tryckfrihet del 3: Offentlighetsprincipen gör myndigheter effektiva

Den svenska öppenheten vilar på två ben, som båda kom med Tryckfrihetsförordningen (TF) 1766: tryckfrihet och offentlighetsprincip.

Annons

Var för sig kommer de bara en bit. Men de stärker varandra, tillsammans blir de väldigt kraftfulla. Det förstod man redan 1766.

TF säger att offentlig sektors handlingar i normalfallet ska visas upp för vem som helst som vill se dem. Och myndigheter får inte ha några fasoner för sig med att mörka eller hindra uppgifter från att komma ut. Ett sätt att göra det skulle vara att skrämmas eller hindra personal som vill utnyttja sina TF-garanterade rättigheter att till exempel kritisera arbetsgivaren eller prata med medier. Därför säger grundlagen uttryckligen att sådana metoder är brottsliga.

Tryckfriheten mår bra i Sverige. Med offentlighetsprincipen är det sämre ställt. Det är alltför vanligt att makthavare i myndigheter, även kommuner och landsting, bryter systematiskt och flagrant mot regel efter regel.

Ständigt görs stickprov av redaktioner, och ibland av forskare, om hur myndigheter lyder lagen. Resultaten är nästan alltid bedrövliga. Då gäller det ändå rutinärenden, lagbrott på grund av okunskap eller slöhet.

Ännu värre är de medvetna lagbrotten för egen vinnings skull – ibland pengar men oftare karriär, makt eller prestige. De är tyvärr också vanliga. Brott mot efterforskningsförbudet är ett typiskt sådant brott. Senast nu i januari fälldes en kommunpamp i Åstorp.

Naturligtvis finns myndigheter som sköter sig bättre än andra. Men generellt tycks respekten för TF vara dålig, speciellt hos de allra högsta cheferna.

Offentlighetsprincipen har två lika viktiga funktioner. Den indirekta funktionen är att vara ett stöd för tryckfriheten och därigenom vara en del av det som gör samhället fritt, öppet och demokratiskt.

Den direkta funktionen är att få myndigheter att fungera bättre. Den är av grundläggande betydelse för riksdagens och regeringens möjligheter att styra statsförvaltningen. Offentlighetsprincipen syftar till att få förtroendevalda och personal, speciellt höga chefer, att sköta sig.

All makt korrumperar. Lockelsen är stor att göra det som gynnar en själv i stället för vad som är det allmännas bästa.

Enda sättet att minska den risken är kontrollmekanismer. Offentlig sektor har många sådana: revisorer, regler för tjänstetillsättningar, lagen om offentlig upphandling. Man måste redovisa kvitton, man får inte anställa sina kompisar i stället för den som är bäst lämpad, man måste köpa det som är bäst och mest prisvärt när det är skattemedel som betalar.

Alla dessa regler har ett klart syfte. Vet man att någon kommer att kolla vad man gjort, blir lockelsen att gynna sig själv (eller bara missköta sig av ren slöhet) kraftigt mindre. Därför ökar sådana regler effektiviteten och kvaliteten i arbetet väldigt mycket.

Offentlighetsprincipen är ännu en sådan regel. Den gör helt enkelt offentlig verksamhet så oerhört mycket bättre. Det är ingen slump att nästan varje gång något stort fuffens upptäcks på en myndighet, har de inblandade även brutit mot offentlighetsprincipen. Viktiga handlingar har otillåtet gömts eller förstörts, för att dölja vad som ägt rum.

Makthavare som bryter mot offentlighetsprincipen brukar hävda att de gör det för verksamhetens bästa. Det intalar de sig nog, men det är lögn. Det är inte bättre för verksamheten, bara för dem själva.

För verksamheten är det alltid bättre med öppenhet. Offentlighetsprincipen gynnar den som sköter sig. Det går att se i detalj hur bra den personen gjort från sig. Så den är en sporre att jobba bra.

Med tanke på att offentlighetsprincipen står i grundlagen, är det beklämmande hur oerhört dåligt många myndigheter följer reglerna. Skälet är förstås att det är så lätt att komma undan med det. Lagbrott följs sällan upp, och när det händer är straffen väldigt låga.

Skulle sådana brott drivas som prioriterade mål och straffas rejält, skulle det säkert få stor effekt. Då skulle myndigheters höga chefer mycket oftare försöka sköta sig och inte bryta mot grundlagen.