Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tungt på Kungen

Annons

Grindcore och dödsmetal är två av många genrer som i allmänhet inte anses vara "radiovänliga", de är däremot högst livevänliga.
Först ut denna vårkväll då knopparna precis brustit är Corrosive Carcass från de västra delarna av Gästrikland. De bjuder på dödsmetal så genuin att den nästan blir nördig. Det finns inga tecken på utveckling eller expriment i låtarna men bandet är en fin hyllning till gammal hederlig dödsmetal.
Kvällen fortsätter med malmögänget Crowpath som blandar dödsmetal och grindcore i låtar som ibland blir till långa sviter. Trion är tekniskt sätt otroliga och väldigt samspelta. Energin bibehålls även under tunga och släpiga partier. Det är musik med mycket detaljer, mycket stopp och ännu fler mattematiska riff. De låter som ett hårt King Crimson, och det är inte direkt det sämsta bandet att låta som.
Panzerschreck är ett gäng sandvikare som kör skitig punk med väldigt mycket av rock & roll ådran närvarande. Det är intensivt och visuellt, bandet får verkligen med sig publiken i huvudskakningarna och det är väll det som är grejen med musiken. Det är knappast något man sätter sig ner i fåtöljen med en kopp te för att avnjuta. Det är musik som förlitar sig mer på energi och närvaro än egentlig substans.
Gadget är Gävles främsta grindcorehjältar, obestridligt. Ikväll blandar de ett helt gäng nya låtar med gamla hits. Musiken har en annan skärpa nu för tiden, inte för att de tidiga låtarna är på något sätt dåliga. Det är bara det att det skapar en dynamik som tillåter ett längre sett än annars. Gadget är på bra humör ikväll och bjuder på många låtar och väldigt många blastbeats i minuten. Allting stämmer som vanligt, de har både rutin och energi – ett band som knappt verkar åldras.
Tyskarna Corrosive Carcass spelar tjock och kaotisk grindcore, mycket rätt på känsla. Sångaren låter verkligen ondskefull och bandet visar sig vara intressanta scenmarodörer. Musiken är förvisso tjock och snabb (en motsägelse kanske?) och trots att man kan skämta om det så är det just det den bör vara. Corrosive Carcass lämnar inget utrymme för kompromisser, de skjuter rakt.

Ludvig Blix