Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: Se exklusiva klipp ur Folkteaterns nya uppsättning

/
  • Repetition. Körsbärsträdgården av Tjechov, premiär på lördag.
  • Växer med Tjechov. Björn Johansson gör två ytterligheter till roller i Folkteaterns Körsbärsträdgården:                  – Man växer med Tjechov.
  • Repetition. Körsbärsträdgården av Tjechov, premiär på lördag.
  • Simeonov Pistjik. En av Björn Johanssons två roller i Körsbärsträdgården gör han i halvmask:                  – Det är lika läskigt som roligt. Det måste vara 100 procent, man måste överdriva och förstärka alla uttryck annars syns man inte.

På lördag är det dags för Folkteaterns premiär av Körsbärsträdgården och Gävlefödde Björn Johansson spelar Tjechov igen – den här gången gör han två ytterligheter till roller. Sanna Wikström träffar honom på samma plats som för fyra år sedan, då var det inför Morbror Vanja, och pratar kroppens minne och varför det är utvecklande att spela klassiker som Tjechov.

Annons

INFÖR

Det är andra gången vi sitter i caféet på Folkteatern inför en ny Tjechov, Björn Johansson och jag. Förra gången var i slutet av september 2010 och då spelade man Tjechovs Onkel Vanja, i Folkteaterns tappning Morbror Vanja.

Nu är det klassikern Körsbärsträdgården med premiär på lördag.

– Klart man är lika nervös inför en premiär, säger han. På fredag kväll är det genrep och vi har ändrat en del i dag och i går, saker som inte varit riktigt tydliga, och det där sitter i huvudet men inte i kroppen än. Och det måste sitta i kroppen på mig!

Jag förstår precis vad han menar och det är kanske därför jag uppskattar honom så mycket på scen, där han är den fysiske men med ett eget uttryck, aldrig ett uttryck för uttrycket skull.

När vi träffades senast hade han mustasch, nu är han renrakad både över munnen och på huvudet.

– Det är för att peruken ska sitta, praktiskt! säger han.

I den här uppsättningen spelar han ytterligheterna, två roller: Petja Trofimov, ung och fattig idealist, och Simeonov Pistjik ,en gammal ruinerad godsägare

– Den ene menar att pengar har inget värde, medan de för den andre är allt. Men redan i första scenen säger Pistjik: "När man minst anar det ordnar det sig". Nu avslöjade jag kanske för mycket?

Rollen som Pistjik spelar han dessutom i halvmask, något han både ångrar och inspireras av för det kräver något helt annat av skådespelaren:

– Ja, det är lika läskigt som roligt, säger han. Alla uttryck måste vara 100 procent för att masken ska leva. Den måste underordna sig berättelsen i vissa scener och låta sin anarkistiska sida stå tillbaka. Det är en balansgång, men jag tror vi fått till en bra nivå.

Varför ska man spela Tjechov i dag?

– För att det handlar om oss, om klimatförändringar, konflikter och ett ohållbart ekonomiskt system som hotar vår egen körsbärsträdgård och vi måste förändra vårt sätt att leva eller gå under med det. Vi har varit inne på Tjechov länge. Egentligen var Körsbärsträdgården vårt första val redan 2011, men Morbror Vanja passade bättre då, den var mindre komplett när vi skulle flytta runt scenerna i länet.

Lite på samma sätt arbetar man nu, Körsbärsträdgården kommer inte att bli samma föreställning i Gävle som i Torsåker. Arbetsnamnet är unplugged. Dessutom är det utvecklande att spela Tjechov, säger Bjöörn Johansson:

– Det är ett sånt bra material. Det är levande och det gör något med en. Morbror Vanja tog vi ju upp efter ett år igen och då förstod jag saker som jag inte förstått första gången. Det gäller att höja sig till textens nivå.

– Man växer med Tjechov.

Han skrattar och säger att Trofimov är lite lik en "24-årig Björn" och det är ju en komedi det här. Men därom tvistar de lärde, invänder jag, en del ville väl som i Stanislavskijs uppsättning från 1904 hävda att Körsbärsträdgården huvudsakligen var en tragedi, tvärtemot Tjechovs intentioner?

– Ja, det var ju ett Ryssland i förändring och det krävde arbete och då menar jag inte arbetslinjen! Man kan se parallellerna till oss i dag, man går omkring och känner att det här håller inte, att slukhålet närmar sig. Vi har inte fyra jordklot!

– Men vi slår fast att det är en komedi, karaktärerna är så dråpliga. Det är ingenting att tvista om!

Annars då vad är förändrat sen sist, undrar jag. Inte mycket, säger han, teatern är fortfarande hans konstnärliga hem, även om han gör vissa auditions och inspelningar för film och teve i huvudstan, "det ligger i yrket". Sen har han ju fått ett till barn och han berättar hur dottern häromkvällen ville tala om för pappa att hon älskade honom och därför att hon ville att han skulle vara hemma lite mer om kvällarna:

– Men det är lugnt, jag skulle aldrig offra mina barn på konstens altare. Dessutom finns det en förståelse för livet utanför scenen här på Folketeatern. Hur ska vi annars kunna gestalta det om vi aldrig befinner oss där? Det är sättet teatern drivs på i Kurt Nylanders och nu Marcus Hellstens anda, det och medbestämmandet. Här är jag en 24e-del, typ, av teatern och det känns bra!

Och vi snuddar vid det nya styret på Folkteatern, Körsbärsträdgården är Michael Cockes sista uppsättning innan han slutar vid nyår, och sen är planen att flera konstnärliga ledare ska ta över. Det blir progressivt och bra tror han.

På tal om det, snart är det dags för Peter Oskarsons Faust?

– Ja, vi får väl en dag eller två att ställa om, ler han. Jag har ju aldrig jobbat med Peter Oskarson, han hann sluta innan jag började här. Det ska bli jätteroligt!