Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV+Text: VM-domaren från Forsbacka minns Sovjets drömlag från 1979

Just nu avgörs ishockey-VM i Moskva och det får tankarna och minnena att gå på högvarv hos Christer Carlsson i Forsbacka.
Backar vi tillbaka 37 år till april 1979 hamnar vi förstås en helt annan tid, ett helt annat spel med ett enda landslag som dominerade världshockeyn totalt.
– Jag hade äran att få vara med och döma VM i dåvarande Sovjets huvudstad som linjeman – men jag minns varje detalj som om det vore i går. Framför allt det ryska laget – vilka spelare, vilka profiler och vilket oerhört hockeylag dom hade på den tiden, säger Christer och skakar lätt på huvudet.

Annons

Tretjak, Petrov, Charlamov, Michailov, Maltsev, Vasiljev, Babinov, Kapustin och bröderna Golikov...

Tja, ni ser. Det bara vimlar av namn som får alla hockeytokiga som är födda på 1950- och 60-talet att gå i gång ordentligt. När det spelades spontanhockey på skolgårdar, gator och parkeringsplatser var det bara att välja ett namn – och det var garanterat det sovjetiska landslaget alla ville vara.

Man hade olika favoriter – men med ett gemensamt. De var så oerhört skickliga, både individuellt och som lag.

– Just VM -79 var dom så fruktansvärt överlägset och vann alla sina matcher rakt igenom. Jag hade förmånen att få vara på samma is vid tre tillfällen som det här laget. Det var faktiskt helt enormt med 16 000 på läktaren i Luzhnikihallen under mästerskapet. Bäst av alla minns jag målvakten Tretjak tillsammans med den store centern och ledaren Michailov. Två väldigt vänliga, otroligt sociala och jordnära killar, säger Christer.

Alla spelade förstås i armélaget CSKA Moskva med legendaren Tichonov som tränare.

Helmut Balderis är ett annat klassiskt namn som naturligtvis poppar upp när Carlsson går igenom den laguppställning som han har sparat. Artisten och teknikern med mustaschen som kom från Riga men handplockades till såväl CSKA som landslaget.

– När dom mötte Västtyskland kom jag ihåg att Balderis tog pucken och sedan hade den i två-tre minuter där han åkte runt varv på varv i anfallszonen och gjorde som han ville. Till slut stod publiken upp och skrek samtidigt som hans lagkamrater gjorde allt för att bara hålla undan motståndarna. Själv åkte jag bara och njöt. Sånt kommer jag aldrig att glömma...

Polen 7–0, Västtyskland 3–2, Sverige 9–3, Kanada 5–2, Tjeckoslovakien 11–1, Sverige 11–3, Kanada 9–2 och så Tjeckoslovakien i en final 6–1. Så överlägset var Sovjet. Skytteligan vann Petrov före Charlamov och sedan följde Makarov, Golikov och Michailov i en strid ström. Världslaget och all star team bestod av Trejak, Vasiljev, Michailov, Petrov, Makarov och så hade den tjeckiska backen Jiri Bubla kommit med på ett hörn.

– Ha, ha. Ja, det var ju så det såg ut på den tiden. Som sagt – vilket lag, skrattar Carlsson när han ser statistiken.

När han väl börjar prata om den största hockeyhändelsen i en domarkarriär som höll på mellan 1976 och 1987 kommer ett leende fram. Det liksom bubblar lite, han tittar extra på den vägg hemma i villan i Forsbacka där han satt upp både fotografier och en stor affisch från just VM -79 och bläddrar i det album med bilder, papper andra minnen som annars ligger nedpackat i en låda.

Det finns många minnen. Många anekdoter. Inte bara runt det ryska laget utan också med Tre Kronor som till slut tog hem bronset.

– Mats Näslund och Inge Hammarström var spelare med Brynäsanknytning som var med, Pelle Lindbergh gjorde sitt första stora seniormästerskap i målet – och så var det Tommy Sandlin som var förbundskapten.

Det svenska domarteamet till VM bestod av huvuddomaren Ulf Lindgren och så Christer Carlsson som linjeman.

– Man ska också komma ihåg att det var en helt annan tid då i Sovjet. Bara att vara i Moskva var någonting väldigt annorlunda, säger Christer när han kommer till nästa berättelse.

– På den tiden åkte vi som ett team och domarna liksom nästan tillhörde Tre Kronor. Vi flög tillsammans till turneringen och när vi skulle landa i Moskva kom ett meddelande att det var en sådan dimma att det inte gick. Vi fick gå ner och mellanlanda i St Petersburg i stället. Det gjorde ju Tommy Sandlin väldigt bekymrad.

Carlsson fortsätter:

– Sverige hade ju en träningstid i den stora hallen och Tommy var ivrig att få köra i gång och låta grabbarna både känna på miljön och isen. Nu skulle den träningen gå om intet då vi helt enkelt inte hann fram i tid. Väl framme i Moskva så där lagom försenat möttes vi av den svenska ambassadören som hälsade välkommen.

– Sandlin beklagade sig och sa att det var ju synd med den där dimman. Ambassadören så helt frågande ut och bara sa att vi har inte haft någon dimma här. Det har varit hur klart väder som helst. Ryssarna hade helt enkelt sett till att omdirigera planet. Som sagt – det var helt andra tider då, säger Christer skrockande.

När VM-finalen skulle avgöras var det med en svensk linjedomare. Två dagar innan Sovjet–Tjeckoslovakien fick Christer reda på att han hade fått den ärofyllda uppgiften tillsammans med huvuddomaren Jim Neagles och på den andra linjen Bob Luther. Båda från USA. Båda NHL-domare.

– Det var riktigt stort för mig och när vi stod uppradade på blå linjen och man tittade upp i taket hängde den sovjetiska, tjeckoslovakiska, amerikanska och så den svenska flaggan där upp. Den gula och blåa vajade bara för mig kändes det som. Carlsson från lilla Forsbacka i Gästrikland...

Sovjet vann matchen på samma lekande sätt som under hela turneringen. När slutsignalen gick var han snabbt framme och fick med sig matchpucken.

– Det är den här. Klart jag har den kvar, säger Christer och håller upp den svarta trissan med ryskt tryck på och skrattar.

Genom alla år som domare med internationella uppdrag har det blivit en hel del vimplar, nålar, klubbor och puckar. Allting finns kvar. Mycket i lådor men en del också på väggarna i huset.

VM i Moskva blev hans första och enda. Året efter skolade han om sig till huvuddomare och gjorde sedan åtta säsonger i Elitserien. Annars hade han säkert fått vara med i OS i Lake Placid 1980 – det klassiska mästerskapet där ett gäng collagespelare från USA besegrade den ryska björnen och "Miracle On Ice" var för evigt fastnaglat i idrottshistorien.

– Hur det gick till? Ja, du – det har jag frågat mig också. Men det är väl det som är charmen med idrotten. Men visst skakade man på huvudet efter att ha sett uppvisningen -79.

Nu tittar Christer på VM-hockeyn från TV-perspektivet precis på samma sätt som han följer Brynäs i SHL. Men det går förstås inte att låta bli att titta efter hur domarna sköter sig också.

Christer och Kjell Lind var ju Gävledomarna som dömde på elitnivå samtidigt under den här tiden. På linjen hade man Dick Wallström och Thomas Moström allt som oftast.

– Det var en härlig tid det också med en grym sammanhållning. Vi tog väl över den domartradition som föddes här i distriket med "Bola" Boström, "Pix-Olle och Bosse Nilsson och nu har det varit Tomas "Kuben" Andersson och Patrik Sjöberg som fört den vidare. Det är härligt att se.

Men ishockeyn har förstås förändrats sedan den tiden. Sovjets landslag modell 1979 lirade med en för den tiden enorm fart som inga andra bemästrade.

– Det var ju frilägen precis hela tiden. Hade inte red line offside funnits då hade dom varit ännu mer överlägset. Nu är ett helt annat spel. Eller mycket mindre spel kanske jag ska säga. Det är mest bök, stök och så en videogranskning för att se om det är mål. Men visst tycker jag att idrotten fortfarande är roligt. Hockey, trav och så musiken är mina största intressen, säger Christer som fortfarande med jämna mellanrum spelar med i rockbandet Sooner or Later som bildades på 1960-talet.

Han fyller 70 senare i år och har förstås upplevt en hel del.

Men just den där finalen i april för 36 år sedan är det nog väldigt få saker som slår...