Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Två toppbetyg på Kungen

GD's Christina Smedbakken summerar en trevlig lördagskväll på Kungen i Sandviken.

Klabbes Bank - 5/5

Efter att ha väntat in lite bättre publiktillströmning kom kvällens första band av tre igång först vid halvniosnåret – men inte ens då var folkansamlingen speciellt tät.

Detta till trots körde scenöppnarna Crooked Letter igång hårt och gav järnet för den lilla skara som faktiskt samlats för att lyssna, och det blev catchig skatepunk för hela slanten.

Det var enligt bandets egen utsago två år sedan de senast spelade på Kungen, och bortavaron kompenserade de med storsatsning i laidback energi.

Publiken var dock varken stor eller speciellt uppvärmda ännu, och trots bra musikprestation blev spelningen dessutom tyvärr lite samsamma i slutändan.

Weather Music - 5/5

Efter omriggning var det sedan dags för byte inte bara av artister på scenen, utan av genre överhuvudtaget.

Kvartetten Weather Music, med medlemmar från Sandviken och Borlänge, började som sångerskan Susanne Trollebergs soloprojekt och svävar drömskt någonstans i ett svårplacerat genregränsland i utkanten till jazzig rock.

Här fanns det ingen antydan till återupprepning, och gruppen levererade som vore både medlemsantalet och lokalen mycket större.

De behövde inte göra mycket mer än att låta tonerna och Susannes egen, väldigt speciella sångröst klinga; låtarnas uppbyggnad och det vassa soundet övertygade lyssnaren utan någon pretentiös ansträngning.

Upplevelsen hade, som så ofta när det handlar om Kungen, dock mått mycket bättre av lite vettig akustik.

Crooked Letter - 3/5

Strax efter att sista tonen klingat ut klev kvällens sista akt upp på scenen. Grammisnominerade Klabbes Bank var helt klart vad många av kvällens besökare kommit för att se, och nu strömmade publiken till en aning.

Det tog ett tag att ställa in ljudet, men detta sköttes snyggt medan resten av gruppen började spela och snart var alla de sex medlemmarna med i båten. Med sin breda ljudbild och sköna stil körde de sedan på som om det inte funnits någon morgondag och som om mässingsblås vore det nya hårdrock.

Instrumenten tilläts sjunga med och mot varandra på en nivå där inga ord behövdes, för att ibland plötsligt driva bort på ett musikaliskt moln av drömsk dynamik. I grunden låg hela tiden syntens kraftigt varierande slingor som en abstrakt påminnelse om något i musikens periferi.

Arrangemangen byggde hela tiden effektivt upp mot explosiva klimax, och som åhörare fick en känslan av att befinna sig i en riktig ljuddjungel där vad som helst skulle kunna hända. Akustiken i lokalen agerade dock återigen boven i dramat och hindrade att upplevelsen nådde ända fram.

Det var också tydligt att många kände att hela kalaset börjat för sent eller dragit ut för länge; den sista långa tonen det spexades med innan extranummer blev helt enkelt för långdragen och besökarna hade redan börjar lämna lokalen när gruppen kom upp på scenen igen.

Christina Smedbakken