Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tvång som sista utväg

Annons

”Det var hemskt. Ingen trodde på mig. Ingen lyssnade på mig. De bara bestämmer.” Orden tillhör en kvinna som varit inlagd mot sin vilja på en psykiatrisk klinik och som uttalar sig när Ekot granskar hur tillsynen över den psykiatriska tvångsvården fungerar.

En människa som lider av en allvarlig psykisk störning och som är så svårt sjuk att den inte kan behandlas på annat sätt än genom kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård kan bli vårdad mot sin vilja. Varje fall av tvångsvård måste dock granskas och utvärderas.

Den maktlösa kvinnan i Ekots reportage är inte unik. Långt ifrån alla som tvångsvårdas är tacksamma efteråt. Men det är svårt att se hur psykiatrin skulle fungera om inte möjligheten till att vårda under tvång fanns. Konsekvenserna av att människor som till följd av allvarliga psykiska störningar skadar sig själva, hotar att ta sitt eget, eller någon annans, liv är alltför allvarliga för att inte landstingen ska kunna ingripa och tvångsvårda.

Varje fall av tvångsvård måste dock granskas och utvärderas. Att tillsynen över tvångsvården fungerar väl är fundamentalt. Det är ett minimikrav att Socialstyrelsen vet hur många människor som tvångsvårdas och vilken behandling dessa får. Så är det inte i dag. Låt oss hoppas att läget förbättras utan skärpt lagstiftning och sanktionskrav. Sådana krav riskerar nämligen att mjölka resurser från redan resurssvaga psykiatriska kliniker.

Tvång ska alltid vara en sista utväg, även här.