Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tydlig Marit-effekt

Annons

I går grydde valdagen för miljontals EU-medborgare i Sverige, Frankrike, Spanien, Portugal, Luxemburg, Belgien, Tyskland, Estland, Litauen, Danmark, Italien, Grekland, Rumänien och Bulgarien.

Här hemma innebar valresultatet ett svidande nederlag för Moderaterna (18,8).

Strategin att byta EU-entusiasmen la Bildt mot ett trångsynt nationalistiskt perspektiv straffade sig rejält, de borgerliga väljarna flydde till det EU-positiva Folkpartiet (13,6), som främjade av Marit-effekten ökade från två till tre mandat.

Vänsterpartiet (5,6), som mer än halverade sitt resultat från valet 2004, misslyckades kapitalt - partiets utträdeskrav och nationalistiska hyllning i arbetsmarknadsfrågor attraherade föga den allt mer EU-tillvända befolkningen.

Att väljarna är trötta på EU-bashingen visar även det usla val som EU-kritiska Junilistan och Sverigedemokraterna gör, båda partier utan mandat tack och lov.

Stödet från Socialdemokraterna (24,6), Kristdemokraterna (4,7) och Centerpartiet (5,5) är i stort konstant, medan (Miljöpartiet (10,8) och Piratpartiet (7,1) med miljö- respektive integritetsfrågor lyckades mobilisera det yngre väljarsegmentet och träda fram som valtriumfatorer.

Blockmässigt har Alliansen ett minimalt övertag på cirka en procent, en tendens som ligger i linje med de högervindar som blåser på kontinenten. Högergruppen EEP-ED går fram medan den socialdemokratiska ESP-gruppen backar.

Under perioden 4 - 7 juni har 327 miljoner medborgare haft möjligheten att påverka sammansättningen i EU:s enda folkvalda institution, men prognoser visar att röstdeltagandet nådde en bottennotering på cirka 40 procent. Det geografiska och mentala avståndet, en finanskris med efterföljande massarbetslöshet som satt fokus på det nationella statsmannaskapet och ett allmänt politikerförakt gjorde att rekordmånga valde sofflocket.

Den usla mobiliseringsfaktorn parad med väljarnas benägenhet att proteströsta mot sittande regeringar och stödet från främlingsfientliga partier samt småpartier som driver särfrågor gör att EU-valet delvis reduceras till en missnöjesaktion mot de etablerade partierna.

Utmaningarna för denna gemensamma europeiska arena, vars beslut påverkar nästan 500 miljoner människors vardag, är för viktiga för att ledamöterna ska inskränkas till missnöjesaktörer med svag legitimitet och demokratisk förankring.

Tyvärr riskerar trenden av nedåtgående valdeltagande en sammansättning i Europaparlamentet som varken är representativ eller rustat för att ta sig an framtidens gränsöverskridande utmaningar.

GD 8 JUNI 2009