Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tydlig trend med unika namn

/
  • Camilla Svensson ville ha ett ovanligt namn på sin tjej. Det blev Amina Miyo Matilda.
  • Men Sara Mälby Glad och hennes man Mattias valde ett lite vanligare namn; Oliver. Till barnet i magen finns än så länge bara ett alternativ; Isabel. Blir det en pojke, vet de inte.
  • Oliver, fyra år, ska snart få ett syskon. Kanske blir det en Isabel.

Joline, Milo, Freja och Vincent är namn som klättrar snabbt på namntoppen. Många vill ha unika namn till barnen, som Zoya. Ibland är de så ovanliga att de inte godkänns, som Blomsterblomma eller Lakrits.
Samtidigt finns det namn som ingen vill ha längre. Under 2008 fick inget barn tilltalsnamn som Berit eller Bengt.

Annons

Camilla heter visserligen Svensson, men vill absolut inte vara någon vanlig sådan när det gäller att välja namn åt sin snart tvååriga lilla pärla. Det blev Amina Miyo Matilda. Tilltalsnamnet är Amina.

Valet föregicks av en hel del bryderier.

– Jag ville inte ha något av de där vanliga; Iris, Siri, Melvin eller Alvin, namn som ingen vill ha om tio år. Jag ville ha något helt eget. Därför ville jag i början nästan inte tala om för folk vad hon hette, för jag var rädd att någon annan skulle sno namnet. Jag har heller ingen namnskylt på vagnen. Och egentligen borde jag ju inte heller låta namnet hamna i tidningen, skrattar Camilla.

Hur hon kom på namnet vet hon inte riktigt.

– Ingen aning, det bara fastnade i huvudet. Sen fick jag veta att det är ett ganska vanligt muslimskt namn. Miyo kom jag också bara på. Det ska visst vara ett japanskt namn, som betyder vackert barn. Matilda är inte så ovanligt, bara fint.

Namnet har betydelse för den som bär det, tror hon. Det säger något om bakgrunden och föräldrarna som väljer namnet, på gott och ont.

– När jag var yngre ville jag, om det blev en pojke, att han skulle heta Liam. Nu skulle jag aldrig i livet välja det. Dels för att det är ganska vanligt, sen har det ju fått en lite negativ klang, säger Camilla.

Sara Mälby Gladh och Mattias Gladh var lite försiktigare. De valde namnet Oliver år sin kille, som snart är fyra år.

– Av någon konstig anledning är det mycket svårare med pojknamn än flicknamn. Vi hade en jättelång lista över flicknamn, men hade svårt att komma på pojknamn, säger Sara.

Mattias håller med.

– Det största problemet är ju att man ofta förknippar namn med någon annan. Vi ville inte ha något ovanligt eller konstigt namn som man kan bli retad för. Men när vi kom på Oliver så kändes det rätt, säger Mattias.

I mars får Oliver ett syskon, vilket kön vet de inte. De har bara ett namn, ett flicknamn.

– Det blir nog Isabel, det är fint. Blir det en pojke har vi ingen aning. Vi kollar i namnböcker och ute på nätet, säger Sara.

Journalisten och författaren Anders Malmsten har skrivit flera böcker om svenska barnnamn och har även en egen namnsajt på nätet. Han säger att det finns flera skäl till att ett namn blir populärt.

– Det starkaste skälet är att ett namn helt enkelt är moget. Just nu är det 20-talsnamn som gäller, som Astrid, Iris och Lilly. Men om 25-30 år så kommer de namnen att vara helt ute, säger han.

Ett annat tydligt skäl är att ett namn blir populärt genom en speciell person, karaktär eller företeelse.

– Ett väldigt bra exempel på det är Wilma, som var väldigt ovanligt innan, men blev jättepopulärt genom tv-serien Skärgårdsdoktorn. Samma sak märkte man när Astrid Lindgrens böcker blev filmer och tv-serier. Andra exempel är Hagasessorna och Björn Borgs son Robin.

En mycket stark trend är jakten på det helt egna namnet, det unika.

– Antalet helt nya namn ökar våldsamt. Bara förra året registrerades 6 000-7 000 nya namn i Sverige. Det kan också vara vanliga namn, men med en ny stavning, som med z i stället för s.

Men de som vill vara unika riskerar att råka ut för paradoxen att bli väldigt vanliga eftersom så många andra också vill vara unika och inspireras av det som till en början är ovanligt. Och när alltfler vill sticka ut, vad är vanligt eller ovanligt då?

Vill man absolut vara ovanlig i sitt namnval ska man välja namn som var populära för ungefär 60 år sedan, som Gunilla eller Kjell.

– De här namnen lever kvar som andranamn, men inte alls som tilltalsnamn, med några få undantag. Henrik Schyffert, till exempel, döpte sina barn till Janne och Ove. En kompis till mig valde namnet Bertil till sitt barn.

Namn är också till viss del en klassfråga, men inte lika mycket som för 50 år sedan, säger Anders Malmsten.

– Det klassiska exemplet är ju Ronny, Sonny och Conny. Y-namnen. Ronny Ambjörnsson har ju också skrivit en bok, ”Mitt namn är Ronny”, om just det, hur ett namn, som var jättepopulärt på 50-talet, några decennier senare signalerar något helt annat än man från början vill signalera.

I Sverige finns inte längre så många namn som signalerar låg status.

– Det finns ingen tydlig arbetarklass på samma sätt som tidigare. Samtidigt är det ju så att om väldigt många ser ett namn som ett lågstatusnamn, då är det ju också det. Tyvärr har det ju visat sig att invandrarnamnen är lågstatusnamn i dag. Det är svårare för Muhammed att få jobb än för Carl.

I USA finns däremot en trend att välja namn som har blivit tydligt och negativt kopplade till svarta människor från fattiga områden, namn som Shaniqua eller Taliqua eller för all del Beyonce.

– Det är en tydlig trend att hitta på egna, etniskt klingande namn. Namnen signalerar väldigt tydligt att man kommer från ett fattigt område och ger en negativ koppling till svarta människor. Bill Cosby, till exempel, har varit väldigt kritisk mot det eftersom han tycker att svarta gör sig själva en otjänst och bidrar till segregering.

Anders Malmsten tror att det bästa är att välja ett namn man tycker är fint och inte fundera så mycket. Han tror inte att namnet i sig är avgörande för om ett barn blir mobbat i framtiden.

– Ett ovanligt eller konstigt namn kan lika gärna vara ett tufft attribut. Jag tycker man ska välja ett namn man tycker om bara.

Mer läsning

Annons